Fem ord på F

Fest
Frånvaro
Fel
Flyktig
Falsk

”Vad fan är det här!?”, hon fnyste ur sig kommentaren och gnuggade frenetiskt med den gula microfiberduken mot dörrposten. De gråbruna fläckarna segade sig kvar. Svetten börjar bryta ut i pannan, det hettade och stack i armhålorna. Värmespolarna på huvudet tyngde och guppade runt vid varje liten rörelse. Det drog och slet i hårbotten. De två barnen stirrade frånvarande in i den flimrande TV:n, envist ignorerande tjatet om kläder, tandborstning och städning. Hon grymtade ilsket.

Födelsedagfester borde vara roliga, det insåg hon, men ändå blev hon alltid på dåligt humör av det. Lättirriterad, såg fel överallt och kände sig rädd för att utelämnas åt andras granskande blickar. Hon tänkte på sin egen mormor som till och med tvättat taken inför ett kalas, strukit strumpor och kalsonger… Det hade inte funnits mycket omtanke i de gesterna, bara krav och plikt. Hon rös till och tänkte på barnen. Skulle hon överföra det arvet till dem? Hon insåg att hon var en dålig förebild för dem och bannade sig själv för in sociala inkompetens. Visst, hon fattade mycket väl att hon inte kunde rå för det, och samtidigt… samtidigt… om hon bara kunde rycka upp sig… liksom anstränga sig lite… för barnens skull..? Hon log, som för att uppmuntra sig själv, men leendet kändes falskt och påklistrat. Det kliade och stack i armhålorna, på bröstet och i hårbotten. Mascaran rann in i ögonen och sved. Microtrasan röde sig upp och ner. Fläckarna på dörrposten gav inte med sig. Inte ens det kunde hon klara av.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s