Skrivpuff, Hälften. 15 november, 2014.

Dysmorfofobi.

Vilket ord. Det gäller inte mig!

Jag är bara ful. Hälften så ful vore nog. Men jag har ingen vanföreställning.

Nej. Jag ser ut så här.

Ful.

Ful så att hälften vore nog.

Ful nog att inte få vara med. Ful nog att klasskompisar avrådde varandra från att byta foton med mig. När jag hörde.

Så att jag hörde.

Tillräckligt ful för att få veta det. Att det stör.

Ful. Stämmer bra på mig. Det är ingen vanföreställning. Det är på riktigt. Det är ett faktum. Hälften vore nog.

Jag ser det varje morgon framför spegeln. Varje förmiddag. Varje eftermiddag. Varje kväll. Varje gång jag låter den lilla, triangelformade svampen, dränkt i brunkräm, glida över mitt ansikte. Fläckar av concealer döljs, sveps över. Spacklas bort. Försvinner.

Pudrar, trots att huden redan är torr.

Hellre fult, torrt, smink än att blotta det som döljs.

Lägger på nytt rött på det bruna som döljer de röda kinderna.

Hellre köpt rött, än eget rött.

Dysmorfofobi.

Vilket äckligt ord. Det rör inte mig.

Jag är ju ful. Jag vet det. Det är ingen inbillning.

Hälften vore nog.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s