Skrivpuff, Vidsträckt. 24 november, 2014.

”Här kan du sitta och titta på bilarna som drar förbi där borta. Det blir väl bra?”

Åkern breder ut sig. Lång. Fårad. Oändlig. Snö ligger som puder på de stela jordkockorna. Jag sitter vid skrivbordet, tittar oförstående ut genom fönstret, blinkar till, liksom för att se bättre det som han ser. Men jag ser bara små, små, tråkiga bilar, som drar förbi borta vid horisonten, på andra sidan den vidsträckta åkern. Åkern som jag känner så väl. Den som stinker ett par gånger om året. Den som är kladdig att gå på när snön just börjat släppa greppet om världen. Den som mössen trivs i när det spirar och gror. Den, intill vilken vi numer parkerar vår bil, den guldfärgade Audin. Vi, som alltid brukade ha SAAB.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s