Skrivpuff, Matt. 1 december, 2014.

Jag vet inte varför, men prestationsångesten gör mig helt matt.

Jo, jag vet varför. Men inte, vad jag ska göra åt det.

Vem bryr sig egentligen om vad jag gör? Vad jag skriver? Varför jag skriver? Var jag skriver? Hur jag skriver?

Förutom jag själv?

Vem bryr sig egentligen om vad jag tjänar? Vad jag gör? Eller om jag står för min egen arbetslinje?

Förutom jag själv.

Vem bryr sig egentligen om ifall det går åt helvete? Ifall jag förstör min pension? Ifall jag måste bo i tält?

Förutom jag själv?

Och alla nättroll som sjunger i hatande kör så fort någon gör något. Så fort någon bryter mot normen, tänjer den en aning, försöker sticka åt ett annat håll än det på förhand givna. För att tvinga tillbaka, foga, utplåna, jämna till. Smiska fingrar, vakta gränser, hålla fast status quo.

Jag känner hur kroppen blir matt. Den tappar styrseln, börjar slira, fladdrar, blir bångstyrig. Liksom tankarna. Så många andra är så mycket bättre. Varför ska jag? Det kommer aldrig att gå, jag kan för lite, allt är så svårt! Stick inte upp! Tro inte att du kan nåt! Det är för många hinder i vägen, för mycket som står på spel. Det är redan för sent.

Jag är mitt eget värsta nättroll. Men vet inte, vad jag ska göra åt det. Press delete, funkar inte på mig själv.

Advertisements

3 thoughts on “Skrivpuff, Matt. 1 december, 2014.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s