Skrivpuff, Gång. 2:a januari, 2015.

Fortsättning från igår.

Det drog kallt från det trasiga fönstret. Mina kinder stelnade och jag ville massera de varma med händerna men traktorn skumpade fram på den ojämna, frusna marken och gjorde det omöjligt. Jag var tvungen att hålla i mig för att inte tappa balansen. Ratten krängde under mannens händer, hans kropp guppade på det stoppade förarsätet med läderimitation. Traktorns ojämna gång verkade inte störa honom, tvärt om. Han såg nöjd ut. Visslade. Vi körde aldrig ut på den asfalterade vägen. Istället segade vi oss fram längs ett traktorspår ut på slätten.

Jag frågade vart vi skulle och om det skulle ta lång tid. Åke skrattade till och sa att jag likaväl kunde göra mig hemmastadd där jag stod, eftersom det skulle dröja innan jag fick lämna den platsen. Utanför hytten rörde sig landskapet onekligen sakta förbi. I en annan situation hade det varit meditativt. Jag kom och tänka på mindfulness och fnös till. När jag äntligen hade tillfälle till det, hade jag inte lust. Verkligen inte lust. Jag betraktade det öde landskapet runt oss. Ingen levande människa syntes till. Bara några fåglar som cirkulerade ovanför marken, på jakt efter föda. Jag funderade över hur människor stod ut så här men måste ha sagt det högt för mannen framför mig frågade hur folk klarade av höghus, blinkande lampor och motorbrus när det fanns tystnad att få. Skamset svarade jag att alla är olika, fast att det för en del inte handlar om ett val.

Advertisements

4 thoughts on “Skrivpuff, Gång. 2:a januari, 2015.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s