Öde, skrivpuff, 2:a november 2015.

jag minns mitt barns somrar och lov vid det ensliga gamla huset som lyste rött i gläntan i skogen med granar och mossiga stenar. Doften av svamp och mylla. Bärplockarens rivande,slitande ljud mot blåbärstuvan. Tyngden av den fulla hinken. Lätet av rullande bär. , de sönderslitna handflatorna. Ormarna som dröjde sig kvar på stigen. Demonstrativt ignorerande fotsulor som stampade i marken. Svartvitt mönster i sicksack mot brun mark. Som en mossig gammal pinne. Doften av svett, barr och bärfis. Vatten från brunn i skogen. Iskallt, klart och giftigt. Kokades på knastrande vedspis. Röd eld lyste i svärtans springor. Värme som brände i näsborrarna men inte förmådde jaga bort den råa kylan som slickade nacken. Jag minns doften av gammalt trä, instängd kattvind, och känslan att något lurade i den djupa skogen. Jag minns hur det kändes att komma hem, att byta det ödsliga huset mot civilisationens myller. Torrdasset mot toalett. Elden mot element. Träningsoverall mot jeans. Gummistövlar mot gympaskor. 1800-tal mot 1900-tal. Jag minns. Jag glömmer det aldrig.

Advertisements

3 thoughts on “Öde, skrivpuff, 2:a november 2015.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s