Vinterstängt, skrivpuff 2 december, 2015.

 

 

Suckar. Tänker att det är dags att stänga ner det sociala mediet med stort F för vintern. Gå i ide, på riktigt. Släcka ner. Stänga av. Plugga ur. Meditera förlåtelse. Mot andra. Mot mig själv. Mot världen som snurrar utan att bry sig om de som lever på dess skorpa. Människor som kämpar mot våld, fattigdom, hot, laster och girighet. Kvinnor, män och barn som slåss mot problem, riktiga eller väderkvarnar. Orkaner från havet eller stormar i vattenglas. Allt engagerar, rör upp, rör till. Att ha eller inte ha lucia. Att ha eller inte ha multikulti. Att ha eller inte ha examen i kyrkan. Att ta emot eller stänga ute. Det är frågan som rör upp, som engagerar, i en värld där många kämpar för sitt dagliga bröd. Som kanske inte får något. Som kanske måste döda sin nästa. Eller sig själv. Jag suckar. Lucia på förskolan är hotat. Ja, det måste gå före. Det måste engagera. Inte kapitulera för nya influenser. Stänga av. Stänga ute. Gå i ide. Tänk om det är för barnens bästa, säger jag och möts av protester. Nej, för barnens bästa är det att fortsätta göra så som man alltid har gjort eftersom man alltid har gjort så. Här. Fast jag har inte gjort så, invänder jag. Mina små barn fryser på den kalla verandan i lucialinne och tomtedräkt istället för overall. Och jag får till svar att jag är enkelspårig. Trångsynt. Men egentligen är jag förbannad. Förbannad på att de små barnen måste uppträda för föräldrar. Förbannad över att rutiner de behöver sätts ur spel. Att frukosten byts mot pepparkaka och saft. Att föräldrar dröjer sig kvar längre, men i ett annat rum, väntande, för att sedan lämna kvar det lilla barnet och hasta vidare. När allt är över.

 

Jag blir så förbannad å de barns vägnar vars föräldrar aldrig kan vara med, när alla andra är det. Jag blir förbannad å alla föräldrars vägnar som har barn som kräver fasta rutiner och förberedelser för att klara sin vardag. Jag blir förbannad å personalens vägnar som ska orka med en dag i pepparkakssmulornas tecken. Jag blir förbannad över att allt det här sätts åt sidan eftersom traditioner väger tyngre. Traditioner som är nya, som inte funnits längre än någon generation, som kom med behovet att dagishem. Jag har inte gått på dagis. Min mamma var hemma. Inget luciafirande med tummen i munnen. Inget tip-tap med knubbiga fingrar. Det gick bra ändå. Om du frågar mig. Frågar du de andra, blir svaret kanske något annat.

Advertisements

2 thoughts on “Vinterstängt, skrivpuff 2 december, 2015.

  1. Bra. Det ligger något i att man borde stänga ner, åtminstone det där sociala mediet med stort F. Klokt skrivet om Lucia.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s