Skrvipuff, välta, 21:a januari, 2016.

Älskade, jag har något jag måste säga dig…

 

Det small till bakom henne. Hon vred sig hastigt om och råkade samtidigt välta omkull bläckflaskan. Den svarta färgen rann ut i pöl över skrivbordet. Samtidigt som hon puttade ut stolen lade hon ifrån sig fjäderpennan och suckade. Pappret var förstört, som besudlat av ett stort svart flytande moln.  Hon gick bort till skåpet med gamla trasor. Tog en grå linneduk i handen. Pekfingret och tummen var som vanligt fläckade. Så där såg hon alltid ut. Kladdig. Med frisyren på ända. Hur hon än gjorde lyckades hon aldrig hålla sig hel och ren. Kläderna halkade snett. Hårstrån gled ur uppsättningen. Färg smetade.

 

Egentligen borde hon ägna sig åt broderi. Det kladdade inte. Fast å andra sidan fanns där alltid en nål att sticka sig på. Hon suckade igen. Hennes mor hade haft rätt, hon var oduglig. Nu kunde hon inte ens skriva ett brev! Hade det inte smällt till så… hon såg sig omkring i rummet. Allt såg ut som vanligt. Hade hon inbillat sig att något lät? Så måste det vara… det var bara hon i huset nu och det kom sällan, för att inte säga aldrig, någon förbi utan att först ha förvarnat.

Advertisements

6 thoughts on “Skrvipuff, välta, 21:a januari, 2016.

  1. “Fröken Klumpig”, är inte alls oduglig! Ler lite igenkännande i din målande beskrivning av kvinnan. Hon påminner mig om min syster, som för det mesta lyckas, på alla dess egentligen omöjliga sätt, att välta ut saker, vrida sönder exempelvis den nya och dyra pepparkvarnen, som hon fick i present och att fläcka ner sina kläder. Jag minner mig bakåt i tiden, då jag läste “Lotta-böckerna”. Dessa böcker skildrade karaktären Lotta, i alla hennes upptåg, som dråpligt alltid slutade med katastrofer. Bra text, dock lite kort. Och om jag ska ge någon konstruktiv feedback, kunde du ha slagit ihop flertalet meningar till en, i stället som du nu har gjort i texten, valt att skriva korta meningar. Men nu ska jag inte vara “Fröken Rödpenna”, som man minns från skolåren, med kanske inte alltid så positiva minnen. Tack för en fin text. Blir nyfiken på vad kvinnan i berättelsen var så ivrig i att i ord författa till sin älskade…

    • Tack för din utförliga respons! Var inte rädd för att komma med rödpennan – jag gillar att bryta mot dess estetik. 😉

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s