Skrivpuff, Hastigheten, 26: januari, 2016.

 

Hon stod där. Längst fram i publikhavet och kikade upp mot den stora scenen när hon såg hans blick hastigt möta hennes. Den svepte förbi, mötte hennes och i en bråkdel av en sekund föll hon handlöst innan den fortsatte vidare. Hon trodde att hon förlorat den för alltid när blicken pendlade tillbaka och fastnade i hennes. En hand slöt sig om hennes axel och hon hörde en svag röst mellan vågor av musik som slog mot örat, läppar som kittlade lätt mot örat och som fick henne att rycka till.

– Han tittade på mig, hördes Augusta ropa till henne. Lycklig. Jublande. Jag måste in backstage, få en autograf åtminstone!

– Jaså, gjorde han, svarade hon och försökte låta glad. Hade hon bara inbillat sig alltihopa? Hade han verkligen tittat på henne? Varför skulle han ha gjort det? Hon kände sig larvig. Augusta var den snygga av dem två. Långt, blont hår som ringlade sig ner över axlarna i blanka slingor. Hennes eget hår var så där musgrått som Veckorevyn lärt henne avsky och som frisören avrått henne från att färga. Klådan i hårbotten skulle bli värre, hade hon sagt och tittat strängt på henne som för att avskräcka henne från att köpa en hemmafärgning och försöka själv. Inte ens en plattång kunde blanka upp de grova stråna.

 

Hon hade satsat på att se svår ut istället för söt. Låtit luggen hänga fram över ögonen. Svarta kläder. Kängor. Men för det mesta var det som att hon försvann in i väggen snarare än verkade intellektuellt poetisk. Ibland var det skönt. Men inte nu. Hon ville inte vara skuggan som hängde bredvid snygga Augusta. Hon ville vara den vars blick han riktade sin uppmärksamhet mot. Ville stå där, som upplyst av stora blå ögon. Istället såg hon hur Augusta stod där, halvt lutad över kravallstaketet och låtsades svimma. Hon la armen runt hennes axlar och låtsades skaka liv i henne samtidigt som hon försökte få kontakt med vakterna nedanför scenen. Två rusade dit och lyfte den blonda tjejen över staketet och försvann iväg med henne. Själv stod hon kvar. Slutapplåderna rungade i hennes öron och hon kom på att de ihastigheten glömt bestämma var de skulle ses.