Skrivpuff, Skärpa, 18:e februari, 2016.

“Det var bajs och håll i gång upp på bajset natten lång..!”

Sången skanderade genom hela lägenheten. Det gick inte att påstå att det var sång den lille roade sig med. Hon måste tvinga sig själv hårt för att inte tappa skärpan och förvirra sig i underlagsmaterialet. Börja skratta. Det var viktigt att det blev rätt inför styrgruppsmötet imorgon bitti. Egentligen ville hon hellre gå in och vara med pojken, men det fanns inte tid till det, inte just nu. Hon måste lägga skuldkänslorna åt sidan. Han hade det bra där inne i sitt rum. Lät nöjd och glad efter en lång dag på förskolan. Ändå fanns det där, det där naggande dåliga samvetet. Skulden. Antingen påstod den att hon för ängslig och inte lät honom vara i fred tillräckligt. Eller så krävde den att hon genast lade ifrån sig allt annat och umgicks med sitt barn. Bakade bullar tillsammans, kanske. Fast hon kunde ju inte baka… Vem vore hon utan den där skulden? Varför tvingade den alltid henne att gå i sitt ledband, tryckte bort närvaron och njutningen? Varför var det så skuldbelagt att vara människa? I alla fall om människan var hon själv.

Hon hade provat mindfulness men inte fått tankarna att sluta rusa. Och skulden hade blivit värre. Här stod hon och hade det lugnt och skönt, häcklade den henne, när hon egentligen hade viktigare saker att göra. Fast egentligen var väl det viktigaste att hon mådde bra..? hon lade ifrån sig pennan och begrundade papperen framför sig. Satt hon inte bara här för att hon faktiskt var orolig över att hon inte kunde det tillräckligt väl? Hon suckade, tittade igenom papperen igen, strök under några partier och bestämde sig för att det fick räcka. Nu skulle hon gå in och sjunga med om pågar som svänger runt pigor på logar om nätterna. Strunt samma om hon inte lät pojken vara ifred tillräckligt enligt någon norm hon kanske hittat på själv. Hon ville vara där, hos honom. Och hon skulle lägga skuldkänslorna åt sidan. Åtminstone för en liten stund.

Advertisements

13 thoughts on “Skrivpuff, Skärpa, 18:e februari, 2016.

  1. Det här med att vara mamma…
    Tänker på det här med mindfulness som ytterligare ett krav och något som man måste lyckas med.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s