Skrivpuff, Med ett raskt snitt, 16:e mars 2016.

Han satte skalpellen mot duken. Med ett rask snitt skar han sönder det hårt uppspända linnet. Det måste finnas något där bakom, tänkte han och skar ytterligare en skåra, det måste gå att komma åt det tredimensionella som finns bakom varje målning. Han arbetade frenetiskt, som i trans. Betraktade duken länge innan han skred till verket. Varje reva måste bli perfekt. Det måste få duken att kränga precis så som han tänkt sig. Allt annat skulle framstå som ett verk av en amatör. Han var ingen amatör, det visste han. Det gick inte att få bättre utbildning än den han fått som skulptör i Italien, det var han övertygad om.

Skalpellen var vass och lämnade rena skär efter sig. Duken böjde sig motvilligt och blottlade ett sår mot oändligheten. Han lade ifrån sig skalpellen på det lilla bordet intill staffliet och sjönk ner i en fåtölj som stod intill en vägg i andra änden av rummet. Han hade köpt den hos en antikhandlare lite längre upp längs gatan. Pekat på skavanker och prutat ner den till en spottstyver. Den var ful med sitt gamla slitna sammetstyg i puderrosa men han satt skönt i den och kunde snabbt koppla av. Ögonen vilade på den nyskurna duken. Snitten hade blivit så som de skulle. Men någonting saknades… han kisade och satte handen mot hakan. Skäggstubben stack mot handflatan. Rakning var ingenting han hann göra dagligen när han skapade även om det varit då han fått idén till sina nya verk. Ett sår på hakan… Med knivbladet skulle han synliggöra ett kvisthål mot det okända. Ett nytt universum, fortfarande dolt men samtidigt synligt. Verk för rymdåldern! Men något saknades fortfarande…

Det knarrade i sitsens när han reste sig för att sluta upp med de andra konstnärerna på krogen några kvarter bort. Han hejdade sig mitt i rörelsen. Så klart, nu visste han hur han skulle göra! Naturligtvis skulle han fodra baksidan med svart duk och på så sätt framhäva revans mystik och tredimensionalitet. Tavlan skulle bli en egen rymd, en sluten enhet med en öppning. Istället för att ta på sig rocken rullade han ut nytt linne på golvet, klämde ut en tjock sträng svart färg och gnuggade ut den med en trasa. Nu, tänkte han, nu hade han inte tid att träffa någon. Nu fanns det bara tid att skapa rymd!

Advertisements

8 thoughts on “Skrivpuff, Med ett raskt snitt, 16:e mars 2016.

  1. Vilken intressant berättelse. Och intressant tanke att göra tavlan tredimensionell på det sättet. Jag tror att jag förstår ;-). Många fina detaljer.

    • Tack Ethel! Googla Lucio Fontana och jämför..? Han står som inspiration fast allt är ju hittepå ändå… 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s