Skrivpuff, Söka, 17:e mars 2016.

 

 

Nej, men det är dags nu, sa hon och lade ner surfplattan på köksbordet.

Hennes man tittade frågande upp från tidningen genom grumliga glasögon. Det irriterade henne att han aldrig gjorde rent dem. Istället satte han i linser och lät glasen gro igen av fett och damm.

Ja jag menar inte att dags att göra rent glasögon, ifall det var det du trodde, svarade hon syrligt och pekade med ett finger mot den lysande skärmen på bordet. Jag menar att det är dags för oss att söka oss vidare nu.

Vad då vidare? Han sköt upp glasögonen på näsan och såg på henne.

Ja, men alltså, nu kan vi det här området och livet som hyresgäster. Det är dags att vi försöker hitta något eget, något bättre, där vi kan trivas och verkligen vara oss själva.

Kan vi inte det här då, menar du?

Det är alla bilar i området, och så är lägenheten så mörk och trist. Trång, faktiskt. Ingen av våra vänner vill komma hit och umgås med oss.

Jo… det vill de väl?

Ja, dina kanske men inte mina! De vill aldrig komma hit och det vet du att jag sagt förut.

Fast Nina var väl här i helgen?

Jo, men trivdes hon?

Jaha… vad har du tänkt dig då?

En villa, helst på Lidingö.

Men hur ska vi få lån till det?

Men den behöver inte vara stor, och den kan ligga en bit ut på ön. Bara den har en liten tomt, och gärna ett trädäck för sommarpartyn och så stora fönster, förstås.

Jaha, och hur hittar vi en sådan då, som vi har råd med och som är tillräckligt stor för dina vänner?

Den här, sa hon och pekade på datorskärmen.

Fast det där är väl en sportstuga och inget riktigt hus..?

Nej, det är ett hus. Eller, vi kommer att kunna renovera upp det, isolera och bygga ut! Kanske ha en friggebod också!

Fast den är ju på trettiofem kvadrat, och du sa att det var trångt här?

Vi kan bygga ut, sa jag ju!

Men den kostar fyra miljoner och så alla extra utgifter på det. Det kommer vi inte få lån till.

Men vi behöver ju inte bygga ut det på en gång. Vi kan ju bo in oss ett tag och spara under tiden.

Hmm… ja.. jo… men skyll inte på mig sen om det inte blir som du tänkt dig.

Varför skulle jag göra det när det kommer bli precis så som jag alltid drömt om? Det här är vår chans!

Ja, jag bara säger…

Kan du aldrig vara lite uppmuntrande? Du ska alltid vara så negativ.

Men jag sa ju att du får som du vill. Vi köper den där sport… öh.. huset, menar jag.

Nej, nu har jag inte lust längre. Du vill inte, har aldrig velat engagera dig i oss och nu försöker du bara ge mig dåligt samvete för att jag äntligen hittat något bra.

Men det har jag väl aldrig sagt?

Jo då, och nu blir vi sittande i den här mörka, trista, fula lägenheten i resten av våra liv.

Advertisements

4 thoughts on “Skrivpuff, Söka, 17:e mars 2016.

  1. Bra dialog. Typiskt för par som egentligen längtar efter ett mer spännande liv. Det som finns på andra sidan, där gräset är grönare. Bra!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s