Skrivpuff, svar, 5:e april, 2016.

Svar

 

 

Hallå?

Nån där?

Dörren gnisslade bakom henne när hon sköt upp den. Hallen framför henne var höljd i dunkel. Vad hade hon här att göra? Den här nyckeln som hon hade i sin hand, varför hade hon behållit den? Och varför hade hon kommit på att testa om den fortfarande fungerade? Lägenheten var inte längre hennes. Den hade inte varit det på många år faktiskt, men hon hade haft svårt att släppa taget om den. Det hade varit idiotiskt att byta den mot den större bostaden en bit utanför innerstaden. Det fanns inget alternativ och dessutom låg tvättstugan långt ner i källaren. Tre trappor ner i fönsterlösa utrymmen som stank av otäta avlopp och oinbjudna nattgäster. Men sånt glömdes snabbt bort. Nu var det den senare bostadens alla brister som upptog tankarna. Bytet hade varit idiotiskt. Självklart. Det hade varit bättre att klamra sig fast där mitt i smeten, med parkeringstrassel och överfulla trottoarer. Varför hade hon inte kunnat tänka på läget istället för att fly bort från det och ut till den ödsliga förorten?

Hennes fötter tog ett kliv över tröskeln, in i den välbekanta hallen. Som i trans rörde hon sig allt längre in i bostaden. Den såg ut som hon mindes den, men tapeterna var nya med mönster av den där formgivaren som hon så ofta sett i inredningsmagasin men alltid glömde namnet på. Varenda yta av väggen var täckt med blommor och blad som om den som inrett hemmet var rädd för tomrum. Försiktigt lät hon fingertopparna löpa längs väggen. En gång hade de varit hennes. En ofattbar tur som hon insett vidden av för sent. Varför var hon en sådan där som alltid såg problem i allting, som skavde och fick henne att fly? Hon tittade in i sovrummet. Persiennerna var nerdragna, enkelsängen i ena hörnet obäddad. Själv gjorde hon alltid iordning sängen på morgonen. Det gick inte att riskera att skyddsängeln stannade kvar och latade sig om dagarna.

Det var inte samma par som bodde kvar i lägenheten nu som bytet skett med. Det hade hon sett redan på ytterdörren. Namnet bakom den glänsande glasskivan var inte detsamma som hon mindes. Att de hade flyttat kändes som ett svek. Varför dög den inte åt dem? Hon gick ut ur sovrummet igen och lät fötterna bära henne in i vardagsrummet. En stor lädersoffa mötte henne när hon steg in genom den dörrlösa öppningen. Utan att tänka efter sjönk hon ner i den och snappade åt sig ett godis ur en skål på det svarta bordet framför henne. Choklad i glansigt papper, hennes favorit!

 

Advertisements

2 thoughts on “Skrivpuff, svar, 5:e april, 2016.

  1. Spännande! Jag läser med bävan och väntar på att någon ska komma på henne, att hon befinner sig i en annans lägenhet. Att ångra sig. Ångest.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s