Kuvert
Tungan löpte längs med de två kanterna som möttes i en spets. Randen av klister lämnade en skarp smak i munnen. Nu skulle hennes öde beseglas. Det stora kuvertet vägde tungt i hennes hand. Förhoppningsvis skulle hennes betyg räcka för att ta henne bort från den här hålan, tänkt hon och drog på sig kängorna och täckjackan. Det var fortfarande kallt ute trots att det nästan var mitt i april. Hon mindes andra vårar där sommaren plötsligt gjort besök och fått alla omkring henne att kasta av sig sina tunga kläder. Alla utom hon.
Sommaren skulle svettas in, påpekade hennes föräldrar, och vinter möttes alltid upp frysande. Annars skulle hon aldrig vänja sig vid sommarhettan, påstod de. Hon hade slängt avundsjuka blickar på bara ben och korta ärmar. Men nu, nu var tiden äntligen inne! Snart skulle hon få bestämma själv. Om hon nu bara hade betyg nog för att ta sig härifrån, långt härifrån… då!
Hoppfull text! Jag hoppas hon kommer in :-)!
Tack, Ethel! 🙂
Hon kommer in. Det känner jag på mig.
Ja det känns mycket hoppfullt 🙂