Skrivpuff, 10:e maj, 2016.

Det här är trist, vi hittar på något annat, va?

Hon kastade tillbaka håret med ena handen och suckade. Att det alltid skulle hänga fram i ansiktet och irritera… Märtas hår låg alltid där det skulle. Blankt och fint på var sida ansiktet, avdelat med hjälp av en skarp mittbena. Vackert kastanjebrunt  gnistrade det till synes helt oblekt av den gassande solen som gjort dem båda gyllenbruna. Det började bli tråkigt att bara hänga nere vid sandstranden och höra andra människor skrika och skratta i takt med det lätt susande vassen som dragit sig upp mot sanddynorna och bort från det kalla vattnet. En klar dag som den här kunde de se ända till Bornholm. Ön låg som en hägring i horisonten.

Vad då, frågade Märta och kisade mot Gurly, du vet ju att jag inte får göra så mycket och så….

Jag vet inte, men jag storknar snart om jag måste ligga kvar här och bara glo rakt upp i himlen.

Ja, men frågan är bara vad annat det finns att göra? Märta fingrade på pärlhalsbandet som hängde runt hennes långa hals. Här händer ju absolut ingenting. Vi går tillbaka istället.

De plockade långsamt ihop sina saker. Under tystnade kryssade de mellan vassa stenar och strån som stack upp i sanden. Det var fortfarande två veckor kvar innan de skulle få åka hem till stan igen. Två långa veckor på en sandstrand med susande vass, barnskrik och kalla vågor. Kanske, men bara kanske, skulle de våga smita på färjan till den danska lilla ön som låg så nära och ändå så långt borta. Om de vågade. Vad hade de egentligen att förlora?

Advertisements

4 thoughts on “Skrivpuff, 10:e maj, 2016.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s