Skrivpuff, Vackert, 8:e juni 2016.

Hon kastade sig in i den andra kulverten, snabbt i hopp om att han inte skulle se henne. Hon såg hemsk ut idag. Eller idag, förresten, tänkte hon och suckade för sig själv. Det var vad hon gjorde varenda dag. Hennes fingertoppar rörde sig blixtsnabbt upp till kinderna. De gled över ärren som kändes som djupa kratrar.

Hej, hördu, vad du var snabb idag då!

Hon hörde honom ropa efter henne och vände sig snabbt om medan hon svarade att det var bråttom tillbaka till avdelningen. Hon skrattade till lite, för att ge intrycket av att vara avslappnad och cool, innan hon skyndade vidare mot hörnet i slutet av korridoren. Hans blick brände bakom henne. Det var löjligt, tänkte hon. Hon hade ju hört hans mjuka träskor hasa mot linoleummattan när han hastat vidare i korridoren mot omklädningsrummen. Det var dit hon själv hade varit på väg, men nu måste hon vänta tills han lämnat sjukhuset. Det skulle se underligt ut om hon plötsligt mötte honom på väg mot bussen. Hon hade ju sagt att hon skulle jobba kväll. Hon suckade igen. Det här var just vackert. Precis vad hon inte behövde. Hon tittade på klockan. Nu var hon sen till tandläkaren också. Sköterskan i receptionen skulle antagligen gnälla för att hon var sen och tandläkaren ville hon inte ens tänka på. Han var den där nervösa, flamsiga sorten som drog dåliga skämt för att slippa undan tystnaden. Hon borde byta mottagning, men hur lätt var det i en småstad?

Advertisements

3 thoughts on “Skrivpuff, Vackert, 8:e juni 2016.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s