Skrivpuff, Möjligt, 18:e oktober, 2016.

Det är inte möjligt. Jag kan inte vara frisk bara så där, pang bom, liksom!

Sonja tittade på maken som skakade på huvudet när hon sa det. Frisk? Varför sa de att hon var frisk? Hon hade nätt och jämt lärt sig gå igen och nu sa de att hon var frisk, bara för att hon inte längre såg allt i fullständig moll. Det kunde visserligen kännas bättre ett par dagar i sträck, kanske till och med någon vecka. Men det berodde alltid på att hon hade tid att jobba med sig själv. Att öva, vila, och sen långsamt öka ambitionsnivån. Men frisk, det var hon rakt inte.

Du ser ju hur jag har det, sa hon och slog ut med armarna. Idag har jag inte orkat in i duschen. Fick stänka på  mig lite parfym innan jag vågade mig ut på promenad. Vad tror du grannarna skulle ha sagt om de mött mig?

Hej, kanske? Olle tittade på henne och log prövande. De hinner nog inte lägga märke till dig, så sorgligt är det.

Du är hopplös! Sonja spottade ur sig kommentaren och gick till fönstret. Tänk om de begriper hur det är fatt med mig. Jag menar, hur illa ställt det är och hur lite jag klarar av… Det äter upp mig inifrån.

Hon lät fingertopparna snudda vid fönsterbrädan innan hon började rensa krukväxterna på bruna, torra blad. De krasade torrt när hon slöt handen om dem.

Jag vet inte hur jag ska klara det här på egen hand. Inte tänka positivt, sa de… nej, det är lätt att låta bli det när tankarna river och sliter i en på morgonkvisten. Men vad hjälper väl det?

Det kommer bli bra ska du se…

Men om det inte blir det? Om jag fortsätter så här och blir en sån där som måste spärras in! Då skulle jag skämmas ögonen ur mig.

De sa ju att de flesta inte behöver sån vård och att det är många som har det likadant. De klarar sig ändå… Det kommer du också göra.

Men tänk om det blir så. Tänk om jag blir inlåst på hispan… som en annan galning…

Glömmer du inte bort att du är frisk? Varför skulle du då behöva in på sjukhus?

Sjukhus? Dårhus sa jag ju! Och frisk är jag inte heller. Jag mår inte bra.

Det kallas inte så längre, det vet du mycket väl, Sonja. Men du mår ju bättre, det har du ju själv sagt, har du inte?

Jo, men det var innan jag visste att jag skulle blir tvungen att fortsätta själv. Leva på som om ingenting har hänt. Orka med arbetet, men också allt som kan få mig att orka med arbetet. Hur ska jag orka med allt? Eller ens hinna?

Hinna vad då?

All den här qigongen och promenaderna, bio, baden och allt annat jag måste göra för att vårda mig själv. När jag nätt och jämt hinner hem från jobbet innan jag slocknar i soffan…

 

 

Advertisements

7 thoughts on “Skrivpuff, Möjligt, 18:e oktober, 2016.

  1. “Sjukhus? Dårhus sa jag ju!” Säger en del om värderingar som kan skada Sonja själv. En del fastnar nog i den fällan, att de jobbar på så hårt för att bli friska i framtiden. Klokt och dessutom lite roligt mitt i sorgligheten.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s