Skrivpuff, Salt, 28:e oktober, 2016.

 

Varför måste du alltid strö salt i såren, klagade Bengt och damp ner i soffan. Elsa försökte hejda honom men hann inte och fick nöja sig med att förebrå honom. Den hade tillhört hennes mor och hon var rädd om den. Det gick inte för sig att behandla den hur som helst.

Äh, du överdriver, protesterade Bengt, den här är knappt värd nånting. Soptippen nästa, skulle jag säga.

Så du säger, svarade Elsa och skakade lätt på huvudet. Men hur har du kunnat ställa till så för dig igen? Jag begriper inte vad det är du gör..!

Ja, men jag måste ha pengar, säger jag ju. Du vet hur det blir annars… jag har inget och snart får jag slut på mat i skafferiet…

Elsa gick efter portmonnän som låg i en av sekretärens låsta lådor. Brunt läder hophållen med ett knäppe av vit metall, stinn av pengar. Mest mynt skulle det visa sig till Benkes stora besvikelse. Han behövde mer än några fjuttiga korvören. Men han var inte upplagd för fler frågor och tog det hon hade att erbjuda honom.

Hans stora händer kupades om de mynt som klirrande lämnade Elsas späda fingrar och han stoppade dem i byxfickan.

Har du köpt jeans nu också, frågade Elsa och såg på honom med skarp blick. Måste du se ut som en slashas nu också? Vad är det för fel på gabardin?

Men lilla mamma… Gabardin? Var ska jag börja, ropade Benke medan han skyndade sig ut i hallen och drog på sig jackan. Ytterdörren stängdes bakom honom med ett klick.

Advertisements

3 thoughts on “Skrivpuff, Salt, 28:e oktober, 2016.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s