Skrivpuff, skäl, 16:e november, 2016.

Jag har mina skäl, sa Tobbe och sträckte fram hakan samtidigt som han strök med ena handen över den. Det finns inget alternativ, jag måste ta den där tjänsten även om det blir obekvämt för oss.

Obekvämt? Ulrika spottade ur sig ordet och vred snabbt bort blicken från Tobias. Det blir inte obekvämt. Det blir slut, fortsatte hon, och du vet det.

Slut? Nu överdriver du väl i alla fall…?

Ska du vara borta sex månader i ett svep, komma hem ett par dagar och tro att allt bara kommer att kunna fortsätta som vanligt? Det här är inte 1800-talet… jag vet hur det brukar bli.

Bli?

Ja, sa Ulrika och drog ett djup andetag. Du kommer att träffa någon annan där borta. För du kommer att vara uttråkad, ensam och för att undvika det kommer du att jobba och sedan umgås med en massa jobbfolk. Det blir en enda lång firmafest på kvällar och helger.

Jaså, är det vad du tror om mig..? Mina känslor för dig, betyder alltså ingenting, menar du? Inte i längden?

Det handlar inte specifikt om dig, men det är så det funkar. Det har du ju själv sagt. Din chef, vad sa du att han gjorde där på konferensen i Palma?

Ja, jo… men det är ju han. Och jag gjorde ingenting!

Nej, men så här långa perioder… I tre år, Tobbe… tre år! Och tänk på min biologiska klocka! Den tickar på vare sig vi vill eller inte.

Tobias vred på sig. Ulrika såg att hans ansiktsdrag hårdnat. Hon tyckte nästan synd om honom. Var hon inte lite väl hård?

Men du, sa hon, måste vi göra det här? Jag känner mig tveksam…

Vi kommer att klara det här, svarade Tobias och la en hand på hennes axel. Tänk på vad jobbet betyder för oss, i framtiden. Jag kommer att boosta min lön och du kan vara hemma och ta hand om våra barn sen så länge du vill. Det finns många andra som klarar sånt här… vi kommer också att göra det. Det kommer att gå bra.

Ulrika mjuknade. Hon ville tro på det han sa, ville att han skulle ha rätt. Att jobbet inte skulle förstöra för dem, att det skulle göra det bättre. Ändå högg det inom henne när hon sa att han skulle anta erbjudandet, att hon inte kunde neka honom någonting. Nu kunde hon bara hoppas att han hade rätt.

 

Advertisements

3 thoughts on “Skrivpuff, skäl, 16:e november, 2016.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s