Skrivpuff, Drömde hon om…, 1:a december, 2016.

 

Starta på nytt? Hitta sig själv igen? De där gamla klyschorna hade hon skakat på huvudet åt när hon som tonåring konsumerat böcker och filmer från landet i väst. Varför skulle någon överge sin man och sina barn för att ”hitta sig själv”, hade hon tänkt. Men nu satt hon där själv med sitt borttappade jag och visste inte var hon skulle börja leta. Under sängen? I garderoben? I sminkbutiken? Eller på ett sånt där retreat som det talades så mycket om nu för tiden? Var det inte ett lyxproblem, det där med att tappa bort sig själv när man uppenbarligen alltid var i sitt eget sällskap? Det var bara att gå till närmsta spegel, så fanns man ju där!

Men någonting stod inte rätt till. Hon hade känt det länge nu att nåt måste till. Frågan var bara vad. Vad vill hon göra med sitt enda liv? Fortsätta tuffa fram och tillbaka mellan hemmet och kontoret? Lämna, hämta barn, laga mat, städa… hon kanske skulle åka på et sånt där retreat ändå… Men inte ett sånt där meditativt, nyandligt flum. Hon var färdig med religion och ville inte ha tillbaka den i sitt liv.

Nej, en skrivarretreat skulle det vara, komplett med färska citroner och mogen persika. Hade hon inte läst om ett på Leros..? Hon fiskade upp telefonen ur väskan och surfade runt en stund. Jovisst, där fanns det. En veckas skrivande på Leros.

Hon såg sig själv sitta med datorn i en lummig trädgård, hörde hur knattret ackompanjerades av vågornas sus i bakgrunden och kände smaken av det milda vinet hon drack för att svalka sig. Hon skulle bara solbada en liten stund varje dag. Resten av tiden skulle hon skriva.

Det lät ljuvligt och hon slöt ögonen kände hur kroppen sjönk ner djupare i sätet. Leros… hon måste dit.

 

Advertisements

10 thoughts on “Skrivpuff, Drömde hon om…, 1:a december, 2016.

  1. Ja du! Där i det borttappade har man varit. Var det värt det – det där som orsakade borttappandet?! Du skriver -både med humor och allvar- så bra om det. Jag hade bara en halv kropp när jag var som mest borttappad 😉

    • Var det värt det? Bra fråga. Jag vet inte riktigt… men jag tror nog inte det, i alla fall inte med tanke på priset man betalar. man blir så konturlös. Och så är det det där med omständigheterna… anpassade man sig för att man “borde” eller var tvungen..? Och tappar män bort sig själva också, eller är det mest kvinnor..?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s