Skrivpuff, Hjärta, 12:e december, 2016.

Jag tror inte att jag har nåt hjärta. Asså, jag kan känna att det tickar därinne och ibland höra pulsen, men ingen värme. Det finns ingen värme i min kropp. Bara kyla.

Du överdriver. Jag har ju själv känt att du är varm. Och det är klart att du har ett hjärta. Det har ju alla!

Men jag tror inte att har nåt i alla fall. Det är som att jag är helt känslomässigt kall. Om jag ser nån råka ut för nåt obehagligt på teve eller så, då känner jag liksom ingenting…

Du som alltid har varit så känslig… vad kommer det här ifrån…?

Jag vet inte… har jag varit känslig, förresten…? Det minns jag inte… jag tycker att jag alltid har varit sån här. Hård och kall, liksom.

Nej, men gumman, det har du verkligen inte. kommer du inte ihåg hur du grät åt den där boken… God natt herr Muffin, hette den väl?

Nej, minns jag inte…

Men det gör jag. Oroa dig inte, det känns snart bättre. Kom så går vi ut i köket och tar en kopp varm choklad…!

Advertisements

10 thoughts on “Skrivpuff, Hjärta, 12:e december, 2016.

  1. Intressanta tankar. Kan det bli så att man blir känslomässigt avstängd inför allt elände som man ser på TV? Herr Muffins är en mycket sorglig bok.

  2. Lämnar många tankar och föder även nya – sannerligen mycket att fundera omkring. Jag tror man kan bli känslokall när man är i en situation där det är livsviktigt att skydda sig själv mot allt i omgivningen.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s