Skrivpuff, söka, 19:e december 2016.

”Hjärnan påstår hela tiden att vi går åt fel hål”, säger den skallige mannen och flackar med blicken ut över publikhavet. ”även om vi någonstans inom oss vet vart vi ska ta vägen.”

Längst bak på scenen skymtar några musikinstrument. Tina kan se de stora cymbalerna till trumsetet blänka svagt av lamporna som belyser mannen i den blå skjortan och svarta jeansen. Hon har rest i flera timmar för att få se honom prata och gick upp tidigt för att hinna köra hela vägen. Kollegerna sa att de avundades henne för att hon lyckats få en biljett.

Det hade inte varit lätt. Hon hade fått söka runt länge på internet innan hon fick tag på en biljett och hittat en annons. Den hade varit dyr. Överdrivet dyr. Säljaren hade saltat på med ett par hundra procent. Men hon kunde inte låta bli. Hon fick dra av den på firman. Det var trots allt fortbildning.

Många av patienterna var vilsna och visste inte vart de skulle sträva för att må bättre. Ibland brukade Tina sitta i fikarummet och skämta över att hon inte visste det själv heller. Att hon var som en blind som leder en skock blinda.

 

Advertisements

5 thoughts on “Skrivpuff, söka, 19:e december 2016.

  1. Det påstår inte min hjärna. Min hjärna är ofta förvirrad, känns det som, vet inte vilken väg som är rätt. På tal om mitt inlägg :-). Intressant, din text.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s