Skrivpuff, Bil, 3:e januari 2017.

”Jaha, så vi är släkt med adeln på nåt vis, asså? Men vad hände sen?” Maria slängde en rosa Ahlgrens bil i munnen och tuggade medan hon såg på modern som stirrade in i den lysande datorskärmen.

”De flyttade väl till den där lilla byn och så var det med det, kan jag tänka…”, svarade modern och bläddrade obekymrat vidare bland de olika registren.

”Va synd, jag skulle verkligen ha behövt lite adlig glans över livet…”, suckade Maria och prasslade med påsen igen.

”Du har det väl bra, gumman…?”, sa mamman och lyfte blicken ovanför läsglasögonen. ”Du kommer snart på vad du vill göra med ditt liv. Det kan ta lite tid, bara…”

Maria mumlade mellan tuggorna och gick ut ur rummet. Att vara lite vilsen var inget mot vad hon var. Hon var hopplös och hade alltid varit det. Redan i mellanstadiet hade läraren konstaterat att hon saknade läshuvud. Och visst, bokstäverna hoppade runt på pappret framför henne när hon försökte läsa och det slutade alltid med huvudvärk. Ingen skulle kunna säga att hon inte hade kämpat för att få de där godkända betygen. Det hade hon. Men ändå. De skulle knappast räcka till att bli journalist eller psykolog. Eller nåt annat heller för den delen.

Maria kände med handen i påsen. Tom. Hon svor för sig själv innan hon rullade ihop den till en liten boll och siktade mot papperskorgen. Mitt i prick. Alltid nåt, tänkte hon och slängde sig på sängen.

Advertisements

4 thoughts on “Skrivpuff, Bil, 3:e januari 2017.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s