Skrivpuff, ilsken, 11:e januari 2017.

Varför skulle de alltid trilskas? muttrade han för sig själv medan han ilsken stampade över den kullerstensbelagda vägen. Några gula löv klistrade sig fast under sulorna och utan att han märkte det innan det var för sent. Just som han skulle kliva upp på trottoarkanten slant han till och for rakt ner i marken. Livet passerade som i revy, skulle han senare säga till sina släktingar. Han såg sig själv stå och frysa i knäkorta byxor mitt i vintern med strumpförsedda fötter istuckna i snörade kängor. Han såg sig med studentmössan i handen och blomsterkvasten runt halsen och han såg första chefens som skällde ut honom för ett misstag han inte begått. Han såg sin fru och alla barnen. Och han såg sin död.

Men vad håller du på med? Kvinnan från jourbutiken stirrade ner på honom där han låg och kved i fosterställning. Hon sträckte ut den hand som hon tidigare använt för att fösa ut honom med ur butiken. Han tvekade innan han tog tag i den och lät sig dras upp.

 

bj-000729

H. Wernbergs speceriaffär på Sandgatan i Kirseberg. Foto: Berndt Johnsson / Malmö Museer.

 

 

 

Länk till foto: http://europeana.eu/portal/record/91672/MM_foto_603419.html

Advertisements

2 thoughts on “Skrivpuff, ilsken, 11:e januari 2017.

  1. Kullerstenar kan vara svåra att undvika att snubbla på. Undrar vad han ville i jourbutiken? Vilka klara bilder jag får av dina beskrivningar av livet som passerade revy. Snyggt!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s