Skrivpuff, 2:a februari, 2017.

Slita

Vad sitter du och sliter med det där för, frågade Asta och kastade en blick över Stinas axel ner mot det vita blocket med sina ljust blå ränder. Du har ju inte ens börjat än!

Stina slängde ifrån sig kulspetspennan och lät huvudet falla ner mot det tomma arket. Hon snyftade och Asta la en hand på hennes rygg.

Ta en liten paus, så orkar du mer sen. Jag sätter på lite varm choklad och så tar du en smörgås. Du, vad säger du om det…?

Stina svarade inte. Asta kunde se hur hennes kropp skakade och fick lust att krama om henne. Men hon vågade inte. Stina tyckte inte om att hon kom för nära. Det hade varit svårt för Asta att acceptera men hon hade varit tvungen. Redan som nyfödd hade Stina velat vara ifred. Sovit bäst ensam. Asta hade sett fram emot att ha ett litet barn att rå om, som tydde sig till henne och som gladdes åt hennes kramar. Men Stina ville vara fri.

Asta vispade ihop socker och kakao med lite vatten i en kastrull. Lampan blänkte i den rostfria metallen och fick det att skära i hennes ögon. Asta blinkade hårt några gånger och svalde. Att den där värken i ögonen aldrig gav med sig, tänkte hon och slog i mjölk i den heta vätskan innan hon hällde över drycken i en kopp.

Du, sa Asta, ta en paus från den där skrivuppgiften nu. Du hinner imorgon också…. Det är inte hela världen om den inte blir bra, det vet du ju…

 

 

 

Advertisements

3 thoughts on “Skrivpuff, 2:a februari, 2017.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s