Skrivpuff, 3:e februari, 2017.

Ändå

9200397_bibliographicresource_3000126273138

Camel Grass and White Mustard, by Bartholomaei Mini de Senis; Platearius; Nicolaus of Salerno, ca 1280-1310.

 

Om man ändå kunde vara normal, klagade Emma. Lite i alla fall och inte så här, som en vandrande katastrof…!

Du är väl ingen vandrade katastrof, protesterade Sofia. Lite dramatisk, bara, men ingen katastrof. Varför säger du så?

Men jag kommer ju ingen vart, svarade Emma. Trampar bara vatten och håller på att drunkna. Det där med att vara vuxen känns så himla svårt, liksom… söka jobb och bli nåt… jag hittar ju inte ens nåt jag kan söka. Jag är en sån loser!

Nej, jag vet, suckade Sofia, det känns verkligen hopplöst ibland…

Jag förstår inte varför det ska vara så svårt. Mamma säger att jag måste hitta på något, att jag inte bara kan gå hemma om dagarna. Men det finns ju liksom inget!

Vi går ut en sväng, föreslog Sofia, det kanske känn bättre då. Vi får lite luft och så…

Tror du, svarade Emma och slog ner blicken. Ibland känns det som att jag bara vill dra täcket över huvudet och aldrig visa mig igen. Det är så pinsamt att inte komma någon vart. Alla andra verkar ju ha jobb…

Inte jag, sa Sofia.

Nä, ok, inte du…, sa Emma. Men alla andra!

Det är inte sant, utbrast Sofia. Det är bara du som väljer att se det så. Vi är rätt många. Har du inte läst tidningen?

Nej, jag orkar inte göra det. Det blir för tungt. Jag får liksom ångest av de där jobbannonserna som dyker upp. Alla verkar bara söka efter folk som gjort karriär, har lång utbildning och så… Men jag, jag har ju liksom bara precis slutat skolan… och söka jobb-klubben..? Vad går den ut på egentligen?

Jag vet, svarade Sofia, den är lite skum. Känns mest som att den är till för de som jobbar där på arbetsförmedlingen. De kommer bara med en massa klyschor om att våga hoppa och att gräset inte är grönare på andra sidan. Sen är det Sonja som springer runt och trycker sina pattar rakt i ansiktet på en så fort hon får chansen!

Tänk om vi också blir som hon när vi är sexti, utbrast Emma och skrattade. Springer runt med jättetuttar och trycker upp dem mot alla som om det vore värsta trofén, liksom!

Det är ju bra att hon är stolt över sin kropp, pressade Sofia fram mellan skrattsalvorna, men inte på min bekostnad, tack så mycket! Tror du vi kan klaga?

Om det ändå skulle ge något resultat, svarade Emma och blev allvarlig. Jag tror de skulle påstå att vi överdrev eller hittade på.

Men om vi går ihop flera stycken, frågade Sofia. Jag vet att Kristian och Markus också tycker samma sak. Det finns säkert fler.

Jag tror att de kommer påstå att vi bara gaddat ihop oss för att driva igenom nåt… att vi egentligen bara vill bli av med Sonja på nåt sätt, vilket som helst… och förresten, vem vet vad som kommer istället? Gräset är ju inte grönare på andra sidan…

Nej, du har rätt, svarade Sofia. Det är väl inte det. Du ser… nåt har vi lärt oss på den där klubben.

 

Bildkälla: http://europeana.eu/portal/record/9200397/BibliographicResource_3000126273138.html

Advertisements

3 thoughts on “Skrivpuff, 3:e februari, 2017.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s