Skrivpuff, 15:e februari, 2017.

Huslig

91699_rsms_objekt_49944

Kaffekanna av Gerhardi.

 

Hon ser inte speciellt huslig ut, den där nya, sa Greta. Jag tror inte att det kommer bli bra det där. Vad skulle Gustav med en sån där till, tro?

Kaffebönan? Är det henne du pratar om, frågade Mary och sträckte sig efter en kaka från fatet på bordet. Det kan väl gå som det går. Hur så? Får han inte ha lite kul?

Greta teg och sörplade i sig lite kaffe.

Är det verkligen hela världen om hon inte tar hand om hushållet, fortsatte Mary utan att ta notis om Gretas tystnad. Det behöver ju inte bli perfekt, bara de trivs och har skoj ihop.

Så där skulle du inte säga om det vore din bror det handlade om, protesterade Greta. Hur kul skulle du tycka om Lennart kom hem med en fästmö som hela bygden kallade för Kaffebönan? Hon färgar håret och målar naglarna dagarna i ända. Vad ska det bli av en sån? Av något sånt?

Du oroar dig för mycket, Greta, det är inte bra för dig…!

Mary skrattade och doppade en bit pepparkaka i kaffet innan hon lät den glida in i munnen. En smula landade på hennes blus och hon borstade bort den. Greta följde den med blicken när den föll ner mot det nybonade golvet.

Du vet ju hur det är med folk och öknamn i den här trakten, fortsatte Mary. Nästan alla har ett. Det går inte att komma undan sånt. Och Kaffebönan låter i alla fall lite lyxigt så där, som Lill-Babs ungefär. Jag tänker på Marilyn Monroe när jag hör det.

Fast Kristina är mörkhårig, inte blond och det är det där med att hon vill likna en filmstjärna som oroar mig. Det passar inte Gustav. Han är inte gjord för sånt. Det kommer gå illa det här, Mary….

Du oroar dig bara, sa Mary. Ta det lugnt och låt det gå som det går. Gustav är stor nu, han klarar sig själv. Jag måste gå nu innan ungarna kommer hem från skolan. Vi får ses imorgon, du och oroa dig inte… det här löser sig!

Greta såg Mary försvinna ut mot farstun innan hon reste sig för att duka av. Hon blev stående med kakfatet i handen. Hade alla ett öknamn, tänkte hon. Vad kallar de då mig för…? Greta skakade bort en rysning och gick sakta ut mot köket. Hon visste inte om hon ville veta vad det var. Folk kunde vara så elaka, tänkte hon och försåg sig med en överbliven finsk pinne.

Bildkälla http://europeana.eu/portal/record/91699/RSMS_objekt_49944.html

Advertisements

6 thoughts on “Skrivpuff, 15:e februari, 2017.

  1. Jag funderade på samma sak. Undrar vad folk i byn kallade Greta? Texten andas anno dazumal. Jättebra! Och så typiskt för den tiden när kvinnor jobbade hemma. Och alla visste allt om alla. Trodde de …

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s