Skrivpuff, 6:e mars 2017.

Reva

 

Det är genom såret ljuset kommer in, sa Jerker och höll upp den blanka kniven mot ljuset.

Vad då, menar du, frågade Ronja och tittade på honom med en rynka mellan ögonbrynen. Vilket sår och vilket ljus?

Ljuset kan inte tränga in i det som inte har revor eller öppningar, svarade Jerker, typ sår och sånt.

Va.…?

Ja, det är inte jag som hittat på det, sa Jerker. Det var Rumi, en gammal turk eller afghan eller så… jag minns inte så noga…

Han kände på eggen med ena tumspetsen och svor till när den skar upp ett litet snitt i huden. Han stoppade in fingret i munnen och sög på det. Ronja stirrade på honom med ett ansikte som höll på att tappa all färg. Det värsta hon visste var blod och han visste det. Jerker skrattade till och kom emot henne med kniven i ena handen och den andra handens tumme fortfarande i munnen. Det lät som om han väste, tänkte Ronja och rös.

Du ser blek ut, sa han. Vänta så ska jag hjälpa dig att få lite ljus!

Jerker höll upp kniven ovanför sig som om han var på väg att hugga henne.

Sluta, din sjuka jävel, skrek Ronja och tog ett skutt mot honom för att putta bort honom. Vad fan håller du på med!?

Jerker skrattade igen och låtsades ramla på golvet, släppte kniven och tog emot sig med båda händerna. Den blodiga tummen lämnade röda spår på korkmattan.

 

Advertisements

12 thoughts on “Skrivpuff, 6:e mars 2017.

  1. Hemskt, och det känns som om det är en rik historia både före och efter det här stycket. Jättebra! Tänk vad vi kan göra med varandra, om det är avsiktligt eller okänsligt.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s