Skrivpuff, 7:e mars, 2017.

Iaktta.

 

Vad fan gör du här, utbrast en mansröst från lokalens inre hörn. Här får du inte vara!

Sonja försökte resa sig och drog samtidigt upp den tunna filten upp till hakan. Två män frigjorde sig från det ena mörka hörnet och hon hörde en dörr slå igen med en tung duns. Den ene mannen hade en solkig vit T-shirt som inte täckte hela magen ner till ett par urblekta jeans. Bakom honom stod den andre mannen och petade sig i munnen med en tandpetare. Hans gråa luvtröja hade uppkavlade ärmar och de svarta jeansen såg nya ut. Sonja kunde inte urskilja vem av de två männen som pratat med henne.

Hon iakttog dem när de kom närmare. Mannen med T-shirt drog tag i armen på henne och fick upp henne på ostadiga ben. Som om hon bara vore en tom säck slängde han upp henne på ryggen och bar henne till en dörr som hon inte lagt märke till tidigare. Dörrhandtaget gnisslade när han tryckte ner det och körde upp dörren. Han kastade ut Sonja genom den och hon hörde dörren smälla igen. Hon såg hur den öppnades igen och hur hennes kappa, skor och väska landade i en hög bredvid henne. Snön isade mot hennes bara ben och hon kämpade sig upp från marken och hann stoppa den ena av sina bara fötter i skorna innan hon damp ner igen. Sonja svor högt för sig själv och strök undan en hårtest som föll ner i ansiktet. Pannan var klibbig av svett. Den andra skon stretade emot när hon försökte få på sig den och hon fick försöka flera gånger innan den satt som den skulle.

Med hjälp av husväggen tog hon sig upp och slätade till klänningen av ljust lila sammet och fångade upp kappan och väskan. Med vingliga steg började hon gå över parkeringen intill huset, bort mot en bilväg som svängde runt ett annat trevåningshus och försvann. Sonja stapplade fram i de höga klackskorna och tvingades ta stöd mot de parkerade bilarna för att ta sig fram. Hon frös fortfarande av det brutala sättet som mannen skickat iväg henne på och försökte skaka av sig minnet av hans doft. Cigarett blandat med billigt rakvatten. En aning sprit. Men det senare kunde vara från henne själv, det första med… Sonja skulle ha skrattat åt insikten om inte situationen varit som den var.

Hallå, damen, ropade någon bakom henne, du glömde de här!

Sonja vände sig om och såg på nytt mannen, som nu viftade med något i handen. Trosorna! Hon vände sig raskt om igen och låtsades inte om honom men kände hur hans blickar fick henne att gå ännu ostadigare. Då hade det hänt något under natten, tänkte hon och kämpade vidare mot bilvägen. Efter den där kröken, tänkte hon, skulle hon kunna ta det lite lugnare. Kanske vila en stund rent ut av. Bara hon kom bort från de där männen.

Advertisements

10 thoughts on “Skrivpuff, 7:e mars, 2017.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s