Skrivpuff, 8:e mars, 2017.

Skrin

 

Du, den där Pandora…, viskade Olle, hade hon en box eller ask, eller…?

Elin låtsades som om hon inte hörde. Istället vände hon bort huvudet från honom och lutade det i handen. Hennes långa bruna hår hängde som en skärm mellan dem. Pappret framför henne på bänken var nedklottrat med svar på frågor om grekiska gudar och myter. Det prasslade i salen och hon hörde hur någon suckade och hur en annan tappade sin penna på golvet. Längst fram i salen satt tre tentavakter och bläddrade i sina böcker. Enbart en av dem verkade hålla koll på vad som hände i rummet.

Psst…!

Elin svarade inte. Han gjorde alltid så där, tänkte hon och fick svårt att slå bort tankarna på alla de andra irriterande gånger som han bett om hennes hjälp. Flera gånger hade hon fått förklara innehållet i kurslitteraturen eftersom han inte haft tid att läsa den och en annan gång hade hon fått skriva hela redovisningsunderlaget själv. Elins grepp om pennan krampade och hon kände hur de korslagda benen trycktes hårt mot varandra. Hon hade aldrig skvallrat på honom. Det skulle ha framstått som gnäll och förtal. Det ville hon inte. En gång hade hon sett hur en seminarielärare tittat uppfordrande på henne när hon inte velat hjälpa Olle med de övningar som de skulle ha förberett. Han hade som vanligt lett åt läraren och titta på henne med sina bruna hundögon. Elin hade inte en chans mot Olles charm.

Advertisements

12 thoughts on “Skrivpuff, 8:e mars, 2017.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s