Skrivpuff, 10:e mars, 2017.

Skramla

Alla har sina dåliga sidor. Det är allt, sa Monika, gör inte för stor sak av det.

Men du tycker ju att de är dumma i huvudet allihopa, svarade Jimmy. Det är inte så lätt att fatta vad du vill att jag ska göra åt saken!

Monika slängde sig tjurigt ner i soffan och teg. Axlarna mötte örsnibbarna och armarna låg i ett hårt kors över bröstet. Hon såg ut som en tjurig treåring, tänkte Jimmy och såg på henne där hon satt, stirrande in i teven. Hon rörde inte en min förrän han skramlade med nycklarna.

Vart ska du, frågade hon och gapade som om hon tappat fattningen.

Jimmy svarade att han skulle ut. Han måste komma ut och rensa tankarna. Han lät dörren slå igen bakom sig trots att Monika sa något till honom. Just nu ville han inte höra på henne mer. Han drog på sig den tunna vindjackan av svart nylon utan att stänga den. Gympadojornas sulor gnisslade mot det nybonade trappgolvet. Jimmy kunde höra städaren köra sin maskin någonstans i trapphuset. Den hade tidigare smällt emot ytterdörren till lägenheten. Sånt störde Monika, men Jimmy tyckte det var skönt att höra tecken på liv runt omkring sig. Han hade aldrig förstått behovet av att bo i villa.

Det var kyligare ute än han väntat sig. Huttrande började han springa längs med cykelvägen som ledde bort mot centrum. Tankarna for runt i huvudet. Monika gnällde alltid på hans släkt men när han någon gång reda ut saker som hennes egen familj gjorde som han inte gick med på, slog hon bak ut. Visst kunde han acceptera mycket men att hans svärfar plötsligt kommit in spritt språngande naken och slängt sig i Jimmy och Monikas nya soffa, en kväll under ett helgbesök då han försett sig själv med vodka ur spritskåpet, vara bara för mycket. Jimmy hade bett honom ta på sig kläder men bara fått ett skratt och en nervärderande kommentar till svar om att Jimmy var pryd och stel som en gammal gubbe. Monika hade redan lagt sig när det hände och Melker påstod förstås att det hela var lögn när Jimmy tog upp det. De två gaddade ihop sig mot honom.

Visserligen kunde Jimmy förstå Monika. Han skulle heller inte tro på ett sådant påstående om sina egna föräldrar. Men det var ändå obehagligt hur hon ställde sig på sin släkts sida. Blod var onekligen tjockare än vatten, tänkte han och råkade sätta foten i en pöl på marken.

 

 

Advertisements

5 thoughts on “Skrivpuff, 10:e mars, 2017.

  1. Sista meningen är så bra! Jag tycker om berättelsen och den känns väldigt trovärdig. Så kan nog en gränslös svärfar bete sig. Jimmy känner sig nog ensam.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s