Skrivpuff, 18:e oktober, 2017.

Hemligt.

Jag tar hand om det där, sa Alexander och snappade åt sig dokumenten ur Åsas hand. Du kan lita på mig!

Åsa såg honom strosa vidare till sitt kontor och stänga dörren bakom sig. Genom glasrutan kunde hon se honom röra sig där bakom, ställa portföljen på skrivbordet och dimpa ner i stolen med dokumenten kvar i handen. Han drog ena handen genom det hår som alltid verkade nyklippt och försjönk in i läsningen. Åsa satte sig på en ledig stol vid ett långbord som fyllde ut stora delar av det öppna kontorslandskapet och tog fram sin dator.

Är det inte lite konstigt att Alex kunnat bli så framgångsrik så snabbt, sa Åsa till Robert som satt bredvid henne och knappade på sin dator.

Va… vem då, frågade han utan att slita blicken från skärmen.

Alex, sa jag ju, svarade Åsa och suckade. Han kom in här i höstas och har redan fått ett eget rum och större befogenheter.

Robert frågade om Åsa var avundsjuk på Alex och varför hennes egna tillkortakommanden skulle bero på en medarbetare.

Du har nog snarare dig själv att skylla för att du sitter kvar här, sa han och skrattade till. Det är nog rätt svårt att lura sig fram i den här branschen!

Nu är du naiv, Robert! Det finns inte en chans att han kunnat sälja alla de där bostäderna till en så hög vinst utan att det är något fuffens nånstans.

Ska du leka spion får du hitta någon annan att trakassera.

Robert smällde ihop datorn och sa att han hade bråttom till ett möte.  Åsa följde honom med blicken och såg hur han stampade ut i korridoren mot entrén. Den svarta ulltröjan hade ett litet uppslitet hål på vänster armbåge där den vita skjortan lyste igenom. Hon suckade och såg ner på sina smala fingrar med de rödlackade naglarna. Det hade blivit norm att se ut som någon av de leende, uppsminkade kvinnorna i modemagasinen och hon var tvungen att hänga med i det trots att hon kände sig på gränsen till vulgär. Visst fanns det en chans att försäljningen gick bättre med glansigt långt hår, höga stövlar och glossiga läppar. Men Åsa var inte övertygad. Alexander hade inget av det där men såld ändå sina prospekt mycket dyrare än utgångssumman. Hans hemlighet låg någon annanstans  och jag ska ta reda på var, tänkte Åsa och tittade bort mot den stängda kontorsdörren.

Advertisements

7 thoughts on “Skrivpuff, 18:e oktober, 2017.

  1. Olika gäller här för olika, om jag säger så. För kvinnor räcker det inte, verkar det som, med att vara skicklig i det man gör. Kvinnor ska vara något snyggt att vila ögonen på, också. Spännande slut. Jag vill veta hur det kommer att gå för Åsa! Bra scen!

    • Ja, visst är det så! Ibland tänker jag att kvinnor aldrig kan göra riktigt rätt heller, det är alltid någon som kommer med pekpinnar….

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s