Skrivpuff, 6:e november 2017

”Ursäkta. Som en magnet och en kylskåpsdörr.” ur Jo Nesbö Doktor Proktors pruttpulver,  s.97.

Joakim drogs till Marielle som en magnet till en kylskåpsdörr. Han hade känt spänningen direkt han steg in i salen, anat att något stort var på gång redan innan han fått syn på henne. Tänkt att det var ödet som fört dem samman. Hennes röda läppar såg så mjuka och inbjudande ut. De paralyserade honom när hon pratade och han fick anstränga sig för att inte vidröra dem med sina fingertoppar. Det ljusa håret stod som en sky kring hennes mjukt mandelformade ansikte och han brukade fantisera om att känna på det, snurra blänkande slingor mellan sina fingrar och känna den svaga doften av det.

Varje gång han hörde hennes skratt stack det till i hjärtat, särskilt när Paul var den som lockat fram det hos henne. Joakim tålde inte Paul, tyckte att han var en smilfink med för mycket gelé i håret och att de vita tänderna såg konstgjorda ut. Han hade aldrig hört honom prata om annat än ytliga saker, bostadspriser och karriär.

Joakim betraktade det skrattande gänget på avstånd. Kaffet brände rakt igenom den tunna vita plastkoppen som kaffemaskinen spottat ur sig och fyllt upp till brädden. Han förde upp koppen till munnen och blåste på den, mån om att inte verka alltför angelägen om att sälla sig till de andra. Han var inte som de andra, rädd för ensamhet och alltid tvungen att accepteras av gänget. Det gjorde honom ingenting att tillbringa pauserna på egen hand. Det var tvärt om skönt att rensa tankarna mellan varven. Men så var det ju Marielle… Joakim tog ett trevande steg mot de andra, men hejdades av att snubbla till och spilla ut kaffet över händerna.

Förlåt, jag trodde du såg mig när jag ställde väskan där…, sa en ljus röst och Joakim kände en hand på sin axel. Ursäkta, jag trodde verkligen inte att jag skulle vara i vägen… Jag råkade bara tappa en magnet som jag nyss köpte på bokhandeln där borta.

Det gör inget, ljög Joakim och såg rakt in i ett par bruna ögon i ett knubbigt ansikte inramat med kort snaggat hår. Det är ingen fara… jag måste bara… ursäkta mig…

Han började gå mot herrarnas och skulle trycka upp dörren när han hejdade sig och plockade upp något från golvet.

Ursäkta, men letade du efter en magnet, ropade han till kvinnan som fortfarande sökte runt med blicken. Jag  tror att jag har hittat den!

2 thoughts on “Skrivpuff, 6:e november 2017

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s