Skrivpuff, 17:e november, 2017.

Flera gånger.

 

Men alltså, jag tycker att du kan läsa den där igen, om du vill, sa Kelly och tuggade på ett äpple. Varför skulle man inte kunna läsa om böcker som man gillar? Det spelar väl ingen roll om det är askungesagan eller nåt av… inte vet jag… Yeats… Du ska väl göra som du vill!

Majsan såg tveksamt på henne. Handen som höll i boken låg slappt över ett jeansklätt knä och hon ryckte försiktigt på axlarna medan Kelly deklarerade att hon brukade läsa Chris Kraus I love Dick på bussen utan att bry sig, att ingen annan hade att göra med vad hon gjorde eller inte gjorde. Att hon ibland brukat råda människor som kom fram till henne och påpekade något med hennes kläder, smink eller lektyr att söka hjälp hos psykolog för sina obearbetade trauman. Att hon inte kunde ta ansvar för deras mentala välbefinnande hur mycket hon än skulle vilja hjälpa dem.

Vem tror du egentligen bryr sig om vad du läser, frågade Kelly Majsan och prickade papperskorgen i korridoren med äppelskrutten. Jag menar, på allvar…! Ingen. Kanske i ögonblicket, men sen går de förbi dig och då har de redan hittat nåt annat att lägga uppmärksamheten på. Dessutom har de ju inte koll på om det är första gången du läser den eller inte, eller hur? Och du kanske läser den för en kurs, eller nåt, vad vet jag. Eller snarare vad vet de om det?

Jag men jag fattar inte varför jag aldrig fattar den här boken, sa Majsan och slog med den mot knäet. Den har varit med i hur många kurser som helst och jag har läst den vareviga gång och ändå måste jag läsa om den igen på nytt. Hur svårt kan det vara att begripa vad diskurs betyder!? Och snart har jag samma lärare i en kurs som jag redan haft en gång och vad väljer han att utgå ifrån om inte den här jävla boken…! Den är inte ens tjock, utan tunn som en broschyr nästan och ändå klarar jag inte att ta mig igenom den. Jag tycker att jag förstår när jag läser den, men när jag sen ska sammanfatta så glider allt det där undan och jag sitter där med nåt som verkar så löjligt enkelt att det kan bara inte vara rätt. Om jag lämnar in det kommer läraren att skratta och undra om jag ens har varit på föreläsningarna…

Men du, det kanske inte är svårare än så, heller… ibland låter det stort när katter skiter… testa att lämna in din text även om den känns sämst. Man vet ju aldrig… och då får du ju respons på det och kanske lättare förstår vad Foucault är ute efter sen…

Kelly reste sig från sin stol, sjönk ner på bänken bredvid Majsan och lade en arm om henne.

Dessutom har du ju alltid mig att komma och gråta hos ifall det skulle skita sig, sa Kelly. Vi kan gå på tentapuben sen och beklaga oss över världens orättvisa. Här, ta en bit choklad så länge så går vi tillbaka in i salen igen…!

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s