Utesluta

 

”Då ska jag bara tacka för mig och önska en fortsatt god kväll…!”, sa Ronny och samlade ihop papperen i en hög framför sig med en tillgjord min av viktighet. Egentligen hade de där papperen ingen funktion utöver den rent estetiska. Det skulle se ut om han hade alla nyheter i huvudet och enbart slängde ett öga då och då på ett översiktligt manus med ledande nyckelord. Men egentligen läste han allt han sa på en skärm framför sig som aldrig syntes i kameran som kablade ut honom till de nyhetstörstande tittarna. Han pressade fram ett leende och inledde ett småprat med meteorologen om hur lite snö alltid lyckades lamslå den stora stadens infrastruktur. Ronny visste mycket väl att det var svårare att hantera nederbörd i samhällen med mycket folk, bilar och ett oöverskådligt nätverk av bil-, gång- och cykelvägar, samtidigt som det dumsnålats in på samhällsresurser och underhåll. Ronny var glad att hans sarkastiska skratt inte gick igenom rutan till befolkningen. Det enda de såg var att han så glad ut. Antagligen drog de slutsatsen att han var lättad över att dagens nyhetsrapportering var över. Men han trivdes med sitt jobb. Därför var det minst sagt förvånande att han en kort stund senare kom på sig själv med att kliva fram till producenten och be om en avskedsansökan.

Producenten såg frågande på Ronny och var ovillig att gå honom till mötes, sa att det inte var uteslutet att det skulle börja spekuleras i orsakerna till avgången och att det därför kunde bli svårt att gå vidare. Ronny skrattade till och sa att han aldrig tidigare brytt sig om vad folk tyckte eller tänkte och att han sannerligen inte tänkte börja göra det nu. Att det var hög tid att han började leva efter sin inre kompass och att den inre kompassen pekade mot kläddesign.

”Men du kan väl inget om kläder?!”, protesterade Medea. ”Det enda du kan är ju nyheter! Jag förstår inte alls hur du tänker. Du menar alltså att du ska lämna allt det här – alla oss – för att börja sy kläder...!? Men du är ju inte ens… gay!!”

Ronny förklarade att det just var själva problemet. Att jobbet som nyhetsankare hindrat honom från att följa sin dröm och att det först på senare tid gått upp för honom att detta inte var det han gjorde just nu och att han aldrig skulle förlåta sig själv om han inte bytte spår.

”Förresten visste jag inte att du var så jävla fördomsfull…!”, sa han och lämnade den gapande producenten bakom sig.

Advertisements

5 thoughts on “

  1. Ja det är konstigt att det ska vara så roligt varje gång det blir snökaos i en storstad, som om alla där är idioter och aldrig har sett snö förut! Så fin text.Man undrar ju vad de står och pratar om i slutet av sändningarna. Ja, vilken fördomsfull producent, en typiskt dum kommentar.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s