Skrivpuff, 31:a januari, 2018.

Smala, soltorra läppar.

 

Sigrid trutade med sina smala soltorra läppar rakt ut i luften. Simon frågade hon var tokig och ryckte henne i armen för att dra henne med sig ner längst den smala gränden mot torget.

”Skynda dig, vi måste leta upp mamma och pappa”, sa han och drog envist i hennes arm men Sigrid rörde sig inte ur fläcken. ”Vad håller du på med egentligen!?”

Simon såg sig omkring. Den smala gränden var tom så när som på en katt som latade sig i skuggan från en klängranka som hängde ut över räcket på en av balkongerna. Han drog hårdare i systern och hon började protesterande ge efter, kallade honom för en störig idiot som inte förstod någonting.

”Du har rätt”, suckade Simon och släppte lite på taget om systerns arm. ”Jag fattar verkligen inte vad du håller på med. Varför står du så där och trutar med munnen? Tror du att det ska komma någon drömprins, eller?”

Sigrid svarade inte.

”Det är faktiskt bara vi två här”, fortsatte Simon, ”och nu har vi kanske tappat bort mamma och pappa bara för att du inbillar dig en massa saker och pratar för dig själv och så…!!”

Hans grepp om henne hårdnade igen och han drog henne med sig över kullerstenarna bort mot torget där föräldrarna för en stund sedan försvunnit runt ett hörn. En hop med turister ledd av en guide med solglasögon och en pärm i famnen täppte till gränden. Simon ställde sig på tå för att spana genom den utan att få syn på föräldrarna.

”Titta vad du har ställt till det”, väste Simon, ”bara för att du skulle stå där och fantisera om din låtsaskille!”

”Gjorde jag inte det”, protestera Sigrid och kliade sig på den brunbrända armen.

”Vad gjorde du då”, spottade Simon ur sig och stirrade ner på henne. ”Du stod ju där som en annan tönt och låtsades pussa någon som inte fanns där. Smack, smack, liksom!”

Sigrid svarade inte. Istället stirrade hon ner på marken och sparkade till en liten sten med ena foten. Den studsade iväg mot en av de andra turisterna som slängde en sur blick mot deras håll och muttrade något på ett språk de inte förstod. Simon sa att det var bäst att de fortsatte leta. Om de inte hittade föräldrarna skulle han säkert hitta tillbaka till hotellet, bara han fick ro att tänka lite. Han höjde upp handen som skydd för ögonen mot den stekande solen och spanade en stund till innan han gav upp och sa att de skulle försöka ta sig tillbaka. Snart skulle de vara samlade igen. Det var han säker på.

 

 

Advertisements

4 thoughts on “Skrivpuff, 31:a januari, 2018.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s