Skrivpuff, 5:e februari, 2018.

Spridit

 

Men guuuud, va du har spridit ut dig”, stönade Månkan och puttade till Kerstins block. ”Jag måste ju också få lite plats…!”

Kerstin plockade ihop sina saker och la dem i ena hörnet på bordet, så långt bort ifrån Månkan som möjligt. En skvätt vatten skvimpade ur glaset hon just vätt penseln i.

”Har ni redan hunnit väta upp pappret och allt”, fortsatte Månkan. ”Jag visste att jag var sen men inte sååå sen..! Kan jag inte få ta ett av ditt? Jag glömde mina hemma…”

Nu var det Kerstins tur att sucka. Men hon gjorde det försiktigt, så att det nästan inte hördes. Månkan lånade alltid material. Antingen hade hon inte hunnit köpa eller också hade hon glömt det hemma. Men cigg hann hon alltid få med sig, tänkte Kerstin och rev ut ett ark ur sitt nya block. Det var ett mysterium varför Månkan envisades med att gå på konstkurserna. Visserligen hade hon talang för det, men intresset verkade inte riktigt finnas där. Med Kerstin var det tvärt om. Hon kunde egentligen varken rita eller måla, men hon hade lusten och viljan. Hon brann för det där med att blanda färger och se hur de spred ut sig på det vita arket. Det behövde inte bli bra, bara hon fick hålla på. Men så var det Månkan. Varför var hon alltid tvungen att bli placerad just bredvid henne? Någon gång skulle hon säga ifrån, be Månika planera sitt liv bättre. Kerstin tog sats.

”Hur skulle det vara om du”, började hon men blev genast avbruten.

”Hur skulle det vara om jag va då”, frågade Månkan och stirrade på Kerstin som genast vek undan blicken. ”Hur skulle det vara om du tog och gav mig det där papperet nu, som du håller i handen, så att vi kan börja lektionen nån gång?”

Månkan nöp åt sig papperet och la det framför sig.

”Du får köra direkt på det torra papperet, Månika”, sa läraren och petade upp sina glasögon på näsan. ””Du hinner inte väta upp det och det kommer gå bra ändå, men bli lite bubbligt, bara. Kerstin, är du snäll och lånar Månika lite av dina färger?”

Uppmaningen ven genom luften och nådde Kerstin som en örfil. Trots att hon lånade ut material varenda lektion framstod hon som snål och oschysst. Hon hade redan fått övertala pappa om att köpa mer och varje gång kom en förmaning om att inte slösa så mycket, att färg inte var gratis och att de ingalunda mot vad Kerstin själv verkade tro var gjorda av pengar. Men han gav alltid med sig. Kerstin hade tur på det sättet. Kanske var det inte likadant för Månika?

 

3 thoughts on “Skrivpuff, 5:e februari, 2018.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s