Skrivpuff, 14:e mars, 2018.

Varsamt.

Jag älskade det där stället. Det var smalt, trångt, och belystes av ett fönster en knapp tvärhand ovanför golvet. Kattvind, sa mamma att det hette. Själv förstod jag ingenting. Det fanns inte ett spår av någon katt där, bara dockor, lego och en sagobok om en svampfamilj som följt med i en av kartongerna som ropats in till auktion. Men det var mitt paradis, med eller utan katt.

Knarret från dörren fick mig alltid att rysa av välbehag. Om jag tog med mig nyckeln in i och smällde igen den bakom mig, visste jag att ingen annan kunde komma in. Då låg jag och spanade ut genom fönstret mot tunet utanför huset och fantiserade om prinsar och prinsessor. Min prins skulle komma ridande ut mellan granarna som omgav sommarhuset och svepa upp mig bakom honom på hästen. Sen skulle vi gifta oss och leva lyckliga i alla våra dar. Jag såg framför mig hur mina knubbiga fingrar varsamt slingrade in sig i en gyllene kalufs samtidigt som jag gav kinden en puss som lämnade ett blött märke efter sig innan han kastade upp mig i luften för att fånga mig på nervägen.

Advertisements

2 thoughts on “Skrivpuff, 14:e mars, 2018.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s