Skrivpuff, 22:a mars, 2018.

Fragment

 

Det här är ett fragment från Tutankhamons liksvepning, sa Gösta och höll upp en ljusbrun tygbit i luften. Ni ska få se närmare på det. Men ni måste lova att inte yppa något om vad ni har sett här i rummet. Det här är rent olagligt. Fast det vet ni ju redan. Annars skulle ni inte vara här.

Ett dämpat skratt hördes från deltagarna runt bordet. Gösta plockade fram bommullshandskar som han lät deltagarna förse sig med innan de fick ta i tygbiten. Linnet doftade svagt att örter. Ivriga händer undersökte materialet och skickade det vidare till nästa i en lång kedja innan det åter låg framför Gösta.

Jag vet att ni är seriösa samlare, fortsatte Gösta och sträckte på sig, och jag litar på att det här föremålet fortsätter att tas om hand på bästa sätt. Nu kastar jag ut det till er och den som hugger bäst får det!

Han log, undrade om någon hade frågor och såg dem var och en i ögonen. Det lös i ögonen på dem men ingen verkade vilja ge första budet.

Jag har fått ett bud sen tidigare, ljög Gösta, på tjugo tusen. Ska vi verkligen låta det gå så billigt undan? Det här är ju ändå en bit historia – riktig historia – hitförd direkt från Konungarnas dal. Den har bara sett ljuset i en dryg månad efter att ha legat i graven i nätta tre tusen år. Min assistent är pålitlig och effektiv. Det kommer att dröja innan nån märker nåt. Då är det redan för sent. Linnet är ute på marknaden. Svarta marknaden.

De skrattade och Gösta nickade menande åt deltagarna. En man i kritstrecksrandig kostym och runda glasögon höjde budet. Auktionen var igång. Gösta gnuggade händerna. Nästan hela slutsumman skulle bli ren vinst. Det hade varit lätt att muta sig till en bit ur graven. Allt han hade behövt var några smygtagna foton på rätt man som med händerna på fel kvinnas bröst. Sen var saken biff. Det funkade varje gång. Alla hade sina hundar begravna. Gösta behövde bara nosa upp dem.

Jaha, sa han och harklade sig. Ska vi drämma till med fem hundra tusen kronor? Vad säger ni? Är det inte ett fynd? Ni kommer aldrig få chansen igen. Första…

Gösta gjorde en paus. Han såg sig omkring och skulle just fortsätta, när dörren till konferensrummet flög upp.

”Det är polisen”, röt en storväxt man med blossande kinder och slängde upp en legitimation i luften.

Advertisements

4 thoughts on “Skrivpuff, 22:a mars, 2018.

  1. Åhh. Spännande! Man anar mättad stämning kring bordet. Jag hade hoppats att linnebiten skulle vara en förfalskning…

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s