Skrivpuff, 23:e mars, 2018.

Vänta

 

Här sitter och jag glor på färg som torkar, mamma!

Nu skojar du, Helena. Nåt gör du väl?

Nej, seriöst. Det är vad jag gör. Det går förbannat långsamt. Så jag tänkte att jag skulle passa på att ringa dig. Medan den torkar.

Har du så tråkigt, gumman, att tiden släpar sig fram?

Ja, du, nog släpar sig tiden fram när färg ska torka…

Vad håller du på med egentligen?

Jag målar lite. Har ju gått en kurs i akvarell på Folkan. Men varje lager måste torka, annars blir det ingen lavering förstår du.

Jaha, jag trodde bara att du hade tråkigt, ja. Men det låter ju kul med vattenfärger.

Akvarell, mamma.

Ja, ja, akvarell… men det är väl ändå samma sak som du höll på med när du var liten. Och då hette det vattenfärger. Så det så.

Det är inte riktigt samma sak, mamma…

Jo då, du satt där vid köksbordet och plaskade med färg. Du skulle ha sett de där puckarna du fick! På två sekunder gick de från klara färger till en och samma gråaktiga sörja. Det minns jag så väl.

Men det är inte såna färger nu. Det här är akvarell. Inte några barnfärger…

Nehej… ja, ja… jag försöker mitt bästa här. Det är inte lätt att hänga med i svängarna. Borde du inte göra nåt vettigt förresten?

Som vad då, mamma?

Ja, som att jobba eller städa eller så.

Men det är ju det här jag vill jobba med, mamma! Och städa? Är det en vettig syssla menar du?

Ja, det är det väl. Vettigare än att leka med färg i alla fall.

Vad töntig du är…

Är jag? Det är jag väl inte. Varför säger du så? Jag har ju alltid velat ditt bästa och stöttat dig. Har du glömt det?

Nej, det har jag inte. Men jag bestämmer vad som är mitt eget bästa nu, mamma. Du har liksom gjort ditt. Förstår du?

Nej, du, lilla vän… jag behövs allt fortfarande, det hör ju jag det.

Det gör du inte. Jag klarar mig själv. Jag vet vad jag gör. Och jag gör det jag vill.

Men du sitter ju hemma och tittar på färg som torkar! Det kan ju inte vara roligt att ha så tråkigt…

Det sa jag inte…

Jo, du sa att du tittade på färg som torkar. Det är att ha tråkigt. Det vet alla att man menar med det uttrycket.

Men jag menade inte så. Nu får du lägga av… Jag menade bara att jag faktiskt tittar på färg som torkar. I utbildningssyfte.

Utbildningssyfte? Inte konstigt de säger att unga av idag bara flummar runt och att skolan är rena flumodlingen. Vad ska det bli av dig?

Konstnär, mamma. Jag ska bli konstnär!

Helena… det är inget yrke. Du kommer inte att klara dig på det.

Mamma… det finns många som jobbar med det…

Jaha, där ser du. Det är redan fullt inom den genren!

Men jag vill… jag menar… jag måste!

Ja, du måste så himla mycket. Men det är inte bra med måsten, förstår du! Det står det om överallt numer.

Var då?

Ja, i tidningarna… Det står att man alltid ska ifrågasätta saker som man ”måste” göra. De är farliga. Kan leda till nervsammanbrott.

Mamma…

Ja. Det är allvarliga saker!

Mamma… du… jag har inte tid att prata längre. Jag har saker som jag ska göra.

Som att titta på blöt färg?

Ungefär så. Men inte riktigt. Vi får ta det här en annan gång. Du måste släppa iväg mig nu.

Men…

Mamma… hej då. Vi hörs sen! Jag ringer dig.

Advertisements

3 thoughts on “Skrivpuff, 23:e mars, 2018.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s