Skrivpuff, 6:e augusti, 2018.

Axel.

Du, det är inte lika varmt idag, sa Gale och strök lätt med fingertopparna över Marcus brunbrända axel. Jag såg att Bertil redan är ute med häcksaxen. Han kommer säkert trimma vår också om jag ber honom riktigt snällt och bjuder på kaffe och tårta. Den är nästan klar, tårtan. Som du vet bakade jag botten igår, så nu behöver den bara skäras, fyllas och garneras. Bara nu inte katten kommer in och ser mig hålla på… Du vet ju hur hon blir då… gör allt för att få mig att uppmärksamma bara henne. Som om några bunkar och en visp vore konkurrenter! Hon är för tokig, den där damen… egensinnig… men det är ju också därför som vi älskar henne, eller hur? Du, jag tror att jag ska ta fram saxen och klippa dig i eftermiddag. Vi kan ta ut en stol och göra det vid husknuten, så som vi gjorde förra sommaren – du vet? Du blev riktigt snygg då, tycker jag. Ja, det är du ju jämt… men jag menar i håret… lite extra fin… det har blivit lite gråare nu, men det klär dig, det gör faktiskt det. Jag är glad att du inte är en sån där som färgar håret och håller på så fort det dyker upp ett grått strå. Hur ofta ser man inte karlar som springer runt med en kalufs som inte alls stämmer överens med resten av dem? Färgen är för skarp och skär sig mot hyn… och ditt hår är ju bara lite grått och inte alls nån fara. Jag köpte dig några nya kläder inne på stan igår. Du tycker ju inte om att gå i affärer, prova kläder och så. Men skor får du köpa själv, för de måste du ju prova så att de passar. Fast jag såg ett par snygga i ett skyltfönster. De kanske du kan testa? Ett par bruna, med svag dragning åt rött. Hålmönster över tån… de kommer att bli så fina till kostymen du fick när du fyllde år i april. Men du väljer förstås själv. Jag är ingen sån där som bestämmer över andra. Såna är så jobbiga tycker jag. De omyndigförklarar andra med sina krav. Det skulle jag aldrig göra. Vi låter varandra vara precis så som vi är, eller hur? Jösses, vad det blåser nu. Iskalla vindar. Bäst jag stänger fönstret.

Advertisements

4 thoughts on “Skrivpuff, 6:e augusti, 2018.

  1. En äkta hälft som inte väntar på svar, utan det blir en monolog. Roligt och typiskt (iaf för min föräldrageneration när makan ofta köpte kläder till maken och han satte snällt på sig vad helst som las fram).

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s