Skrivpuff, 8:e augusti, 2018.

Självgod.

”Ja, jag vet att du skulle få det här giget, men Birger är en storkund och jag tror att jag gör det här bättre, så jag snackade lite med chefen.”, sa Håkan och förde ett sugrör till munnen. Smilla såg hur den gröna sörjan i plastglaset sögs upp och in mellan två köttiga läppar. Ett leende spelade på mannens läppar. Det kunde hon se trots att hans mun var format som ett litet o. ”Försök att inte ta det personligt. Det är bara det att jag är lite mer… kompetent än vad du är… Men det vet du ju redan.”

”Men…”, protesterade Smilla och kände hur det började hetta på kinderna och orden stocka sig när Håkan vände sig och gick sin väg. Hon följde honom med blicken tills han vek av och försvann in på sitt rum. Hur skulle hon någonsin kunna visa vad hon kunde om hon aldrig fick chansen när Håkan ständigt tog över? Var hon verkligen inte själv god nog som copy writer för att göra kunder som Birger med sitt finansbolag nöjda?

 

”Du, chefen, har du tid en stund?”

Smilla kikade in på mannen med den svarta t-shirten och de gröna gympaskorna som kliade sig i skägget och som mumlade ett jakande svar utan att titta upp från sin slimmade dataskärm.

”Jag vill säga upp mig.”

Två bruna ögon stirrade på henne och för en stund gapade munnen innan den började forma några ljud.

 

Advertisements

2 thoughts on “Skrivpuff, 8:e augusti, 2018.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s