Skrivpuff, 15:e oktober, 2018.

Oroar.

”Jag såg en fågel på vägen hit idag. Den hade en sked i näbben. Det handlar om det mötet.”

”En fågel? Du kan inte bara kalla det för en fågel. Det kan ju vara vilken sort som helst då. Vad var det för fågel?”

Emmi tänkte efter innan hon sa att hon inte visste vad det var för nån sort, bara att det var en fågel. Hon gned sig i ansiktet och smetade ut det svarta sminket som hon sotat ögonen med. Fågeln hade suttit på muren intill gångvägen med en sked som glittrade i höstsolen. Den hade sett på Emmi med sina små pepparkornsögon innan den kämpat på för att framtung ta till flykten.

”Du måste precisera. Människor blir oroliga om de inte får raka besked. Skriv att det var en kråka.”

”jag vill inte. Det va nog ingen sån. Den såg inte så stor ut och den var inte gråsvart…”

Maria suckade och knackade med sin blyertspenna i Emmis bänk och sa att det inte fanns någon annan art som stal så mycket som kråkor. Det var vida känt, fortsatte hon och räknade upp flera exempel på böcker där fågeln snodde åt sig allt som glittrade eller glimrade, ädelt som oädelt.

Emmi såg på henne med sina blå ögon som hon svärtat ner runt med svart kajal som fick henne att se både äldre och sorgsen ut. Tunna flagor från maskaran hade trillat ner och bildade ett abstrakt mönster en bit ner på kinden som Maria hade svårt att sluta stirra på.

”Är det inte skator och korpar som stjäl”, sa Emmi och såg upp på Maria som om hon hade lust att mucka gräl. ”Det här va ingen kråka, det är ja säker på.”

”Kanske är det så att skator och korpar stjäl också. Men jag är helt säker på att det är kråkor som norpar åt sig så fort de kan. Se så, skriv att du såg en kråka med en sked i munnen. Det låter trovärdigare än dina fantasier om vad som hände i morse. Det är ändå viktigare att berättelsen blir trovärdig än att den stämmer med ditt möte i verkligheten, annars lägger läsaren ifrån sig den och tar en annan istället. Lita på mig, jag kan det här.”

Suddet smällde mot papperet på bänken. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Emmi blåste bort fnaset som bildats på arket innan hon rispade in ordet kråka och lät pennan falla ner på bordet med en liten smäll. Den rullade ut mot kanten och Emmi gjorde en ansats att stoppa den men hejdade sig och lät den falla ner på golvet. Klasskamraterna stirrade på henne när hon böjde sig ner under bänken och fiskade upp den. Hon satte sig upp igen och drog ena handen genom det svartfärgade håret innan hon suddade ut ordet kråka och bytte ut det mot papegoja.

Advertisements

3 thoughts on “Skrivpuff, 15:e oktober, 2018.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s