Lund, den 31:a mars 1907.

 

Älskling,

Jag skulle ha kommit till dig redan i fredags, men jag tvingades stanna kvar. Du vet hur de är, kvinnorna som kommer till kliniken… sura och tvära… gnälliga. Ibland har jag rent av lust att kasta ut dem! Igår kom en sådan där människa hit, låt oss kalla henne för X av sekretesskäl. X påstod att det värkte i kroppen på henne, att hon inte kunde hålla vare sig gaser eller urin vid ansträngning och – och det verkade vara det värsta – att hennes hud, hår och slemhinnor blivit så torra! Att X därmed undvek sina äktenskapliga plikter och låtsades ha huvudvärk varje kväll. Den stackars mannen måste lida oerhört… jag önskar att jag kunde göra något för att underlätta livet för honom. Men hur bota en inbilsk kvinna som satt sig på tvären? Det finns inga mediciner i världen som hjälper mot en sådan sjukdom. Trots att jag berättar detta för dem, fortsätter de att klaga, gråta och ibland till och med skrika på mig. Har du hört om ett mer oförskämt beteende? Jag är en doktor, inte en mirakelman. Jag kan inte trolla med knäna. Men detta tycks de inte begripa, de lata kossorna. Det är dock upp till dem själva att förändra sin attityd, underkasta sig det som kallas livet och inte försöka smita undan sina dagliga förpliktelser av omsorg om hus, hem, man och barn. De slipper trots allt jobba! Men detta är de icke det minsta tacksamma över.

Det är skillnad med dig, mitt lilla hjärtegryn. Du är alltid så trogen och ståndaktigt! Du beklagar dig inte ens när husmor bränt ditt favoritbröd och du tvingas äta bullar till frukost. Du är ett föredöme för hela kvinnligheten! Tänk om särskilt de fattiga kvinnorna kunde se hur du gör och lära sig något litet av detta! Men, nej, de kommer med sina påhittade krämpor och ber om hjälp istället för att bita ihop och se hur förspänt de har det i livet. Deras män tvingas ut att arbeta och befinna sig långt borta från hemmets lugna vrå och värmande brasa. Själva sitter de där hela dagarna. Uttråkning är förmodligen roten till det hela. Uttråkning, slöhet och ett svagt psyke. En hederlig insats skulle göra dessa kvinnor gott. Men vi vet ju att de inte är lämpade till detta.

 

Sonja, min älskade, nu förstår du säkert varför jag blev tvungen att stanna kvar här i Lund över helgen. Dessa otäcka, själviska kvinnors påhitt tvang mig att stanna kvar och utföra pappersexercis till sent på kvällarna och hela lördagen blev uppbokad till detta. Det fanns överhuvudtaget inte en chans för mig att ta mig hem till dig. Jag vet att du har det bra där på gården och att du med fast hand ser till att allt rullar på som det ska och att barnen mår bra. Du har pålitliga män omkring dig, det har du, men du ska ha tack för att du ser till att även kvinnfolket gör sitt till för att hålla allt i gång. Det vet vi ju hur det skulle gå annars…

Din älskade, trängtade make

Gustaf

 

Inspirerat av Skrivpuff; usling.

Advertisements

6 thoughts on “Lund, den 31:a mars 1907.

  1. Det anas en stor portion ironi i författarrösten ☺.

    Tänk att det var så för inte så länge sen. “Äktenskaplig plikt” – så frånstötande och avtändande. Och vilka fördomar om kvinnor. Och män. Klart att rika kvinnor blev apatiska. Inget de gjorde betydde något. Sitta och brodera … fint iofs. Men var det någon som tyckte att det var viktigt? Undrar om han funderade på eller ens visste att det fanns fattiga kvinnor som fick jobba livet ur sig?

    Mycket bra skrivet. Jag blir arg.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s