Ultimatumet

– Vill ni bo med mig, sa Aleksander och ställde ifrån sig resväskan i hallen. Så måste ni flytta med mig till Mariefred. Det var som en uppenbarelse att komma dit! Här ska jag bo, sa jag till mig själv när vi klev ut från stationen. Jag har aldrig sett nåt liknande.

 

Ellinor såg misstroget på honom.

– Va då, menar du att vi ska flytta från stan och bo i nån liten håla i Sörmland?

– Ja, fast nu bor vi redan i Sörmland så… sån stor skillnad blir det inte. Du kommer gilla det. Jag lovar! Själv blev jag störtförälskad direkt. Hooked vid första ögonkastet.

Aleksander sparkade av sig skorna och petade in dem under skostället innan han lät kavajen glida av och hängde upp den på en galge. Det knarrade i trätiljorna under hans tyngd när han rörde sig mot Ellinor och höll ut armarna för att omfamna henne.

– Ungarna kanske blir lite svårövertalade initialt men, sa han och kysste Ellinor på munnen, de kan övertalas med en hängmatta och en sån där studsmojäng som alla med villa alla. Då slipper vi ta med dem till det där gräsliga leklandet och kan sitta med varsin kaffe i lugn och ro och se på. En win-win.

 

Aleksander gick ut i köket och tog en kopp från skåpet och ställde vid nespresson. Den gnällde och surrade samtidigt som kaffedoften spred sig.

– Aj, fan… jag brände mig… satans skitkaffe… hett och inte ens särskilt gott. Man plågar i sig tjära helt i onödan.

– Jag sa ju att vi inte skulle köpa den där…

– Ja, ja, men skit i den nu. Titta på de här husen jag hittade istället. Priserna är ju löjliga dessutom. Kostar inte mer än en liten lya i innerstan!

Ellinor tittade på bilderna och suckade. Trähus och stenhus. Stora hus och små hus. Hus med vita knutar och hus med spröjsade fönster. Prunkande pelargoner. Designfåtöljer. Persiska mattor.

– Men är det inte en aning töntigt med guldfärgade kranar på toaletten? Är det verkligen vår stil att bo i ett område där människorna förväntas transportera golfklubbor i en porsche? Ska vi ha solglasögon, keps och bilhandskar också? Alltid klä oss i rena vita kläder? Göra Rut-avdrag? Och var ska vi handla, vi som inte ens har körkort?

Det pös till i soffan när Aleksander satte sig ner och smällde kaffekoppen i bordet framför sig. Han lade armarna i kors och stirrade ut genom fönstrets grådaskiga rutor.

– Jag fattar inte varför du alltid håller på så där. Det kommer att lösa sig. Även om du inte vill flytta så tänker jag det och jag hoppas att du kommer med. Jag tycker i alla fall att det vore bra för barnen att komma bort från stadstrafiken. Fast du kanske rent av vill att de ska dö av tungmetaller och annat skit i lungorna? Och så alla dessa suspekta personer som rör sig runt omkring här! Senast igår kom det ju ett mejl från skolan som varnade för den där typen som försökt locka in småungar i sin bil. Jag tycker att vi måste härifrån. Dessutom skulle vi kunna göra en massa saker där. Ta oss ut i skogen, påta i rabatter, snickra…

– Ja, och laga läckande kranar och tak, måla fasaden, jaga mördarsniglar och tampas med grannen om den häck som håller på att välla över tomtgränsen. Nej, tack… det där är inte bra för barnen. Du kan inte bara komma hem från en konferens och bestämma det här helt utan förvarning. Det kan ge dem men för livet.

Aleksander muttrade att ingenting dög åt Ellinor och att de skulle bli kvar i lägenheten intill genomfartsleden tills de blev gamla och dog. Om inte annat var det ju bra att servicehemmet låg i kvarteret intill. Det skulle inte bli svårt att leta upp dem ifall de irrade sig bort från nya hemmet tillbaka till det gamla ren i demensdimma.

– Ja, men fint, fräste Ellinor, då får det väl bli så då!

– Ja, då får det väl bli det då, för fan.

 

Inspirerat av Skrivpuff; suspekt.

Advertisements

2 thoughts on “Ultimatumet

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s