Händelser vid en receptionsdisk

”Taxichauffören verkade pinsamt [o-]berörd över att det inte fanns någon som hälsade mig välkommen, inte ens en portier i receptionen.” ur Den otröstade av Kazuo Ishiguro. (Min felläsning bjuder jag på… ;))

 

Han flinade samtidigt som han höjde handen till en vinkning och körde iväg. Baklyktorna syntes allt svagare i diset och jag gick tillbaka in i hotellet. Väskorna som tyngde ner händerna landade på golvet med en smäll framför receptionsdisken.

– Hallå, ropade jag och lutade mig fram över disken för att se om det fanns någon i rummet där innanför.

Det förblev tyst och tomt.

Jag såg mig omkring.

En sliten soffa intill ett glasbord belamrat med tidskrifter. Ett öde biljardbord med kulorna utspridda och köer lutade mot dess kant. En bortglömd jacka på en av stolarna intill fönstret. Jag bestämde mig för att lägga den på disken.

Jag vet inte varför jag gjorde det. Normalt brukade jag strunta i andras saker. Om de inte tog reda på dem själva, så var det knappast mitt problem.

Nu lyfte jag upp en kavaj av ljus manchester och tittade på den. Min storlek noterade jag belåtet när jag såg lappen i nacken. Large. Jag hade dragit den storleken sedan så länge jag kunde minnas. Det fanns ingenting i det som hänt dessförinnan som var värt att lägga på minnet.

Storleken till trots var jag inte lång. Snarare knapp medellängd. Om man var generös. Men om det skulle gå att knäppa skjortor och jackor måste jag upp dit. Till L. Min exfru hade petat mig i magen en gång för mycket och sagt att jag måste göra något åt den. Då hade jag bett henne fara tillbaka till sin hemska mor och stanna där.

 

Jag vred på jackan. Den luktade udda. Unket och metalliskt. En mörk fläck bredde ut sig över ena rygghalvan.

Jag släppte den som om jag bränt mig och tog ett hastigt andetag.

Det började snurra framför ögonen och jag stapplade tillbaka till disken där jag nätt och jämt höll mig stående och blev halvt lutad mot den.

Blod? Inte kunde det väl vara blod?

Jag tittade på mina händer som spretade som två bleka krattor framför mitt ansikte. Något rött droppade från dem och fick mig att skrika till. Vad i helvete?

Jag vände mig om och såg mot kavajen.

Den var kvar.

Men den låg inte längre slängd över en stol.

Nu bredde den ut sig över en kropp som den täckte från huvudet och en bit ner över ryggen. Under kroppen fanns en pöl.

 

Jag lutade huvudet mot disken och blundade hårt.

Vad i helvete hade jag hamnat i?

 

Blodiga händer.

Ensam i en hotellreception.

Taxichauffören visste att jag hade kommit dig och ungefär när.

Att kroppen legat där längre än så, skulle vara min enda räddning.

Jag såg försiktigt mot kroppen igen.

 

Blodet hade inte stelnat.

Det som skett hade skett nyligen.

Jag var bortom all räddning.

7 thoughts on “Händelser vid en receptionsdisk

  1. En riktigt bra upptakt till en thriller! Var kom kroppen ifrån? Får Stepen-King-vibbar.
    Att citatet inte blev exakt som Ishiguros gör ju absolut ingenting ☺.
    Händerna som såg ut som två blekta krattor. Så bra!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s