Experimentera

 

 

Dammkorn dansade i ljuset som svepte in från höga fönster med blyinfattat glas. Runda, flaskbottenstora cirklar i fyrkanter i långa rader. Eri kikade ut genom ett av dem men lyckades inte se något genom det smutsiga glaset. Hon förde upp handen för att gnugga rent ett titthål men hejdades mitt i rörelsen. Någon harklade sig bakom henne. Kvickt vände hon sig om och såg rakt in i ett par blanka pepparkornsögon som satt alldeles för tätt i ett mycket runt ansikte med skäggstubb. mannens vita skjorta var knäppt ända upp till halsen stack och fram under en mörkgrön kavaj. På ena bröstet glänste en namnbricka med svarta bokstäver. M. Söderlund. Museivakt.

– Ops…, mumlade Eri och svor att hon inte skulle göra om det för hon visste vad som gällde och att det var strikt förbjudet att röra vid saker.

 

Eri gick genom museet och drog fingrarna mot den handmålade tapeten. Här och där kände hon penseldragen mot huden och fick lust att gräva in naglarna i den målade rosen i svagt aprikosrosa. I någon av de andra salarna hördes mummel från människor som studerade den genuina 1800-talsinredningen som ingen knappt verkat våga röra sedan friherrinnan hastigt dött, riden av feber och variga utslag över kroppen.

Steg ekade i trapphuset av sten bakom Eri och hon skyndade sig vidare in genom en korridor till det som en gång varit sängkammare. Hon ville inte ha sällskap när hon gick där och drömde att hon var en del av den rika familjen som bott i huset. Herrefolk som passats upp och tjänstefolk som hastat ljudlöst mellan sina olika sysslor. Inga pengabekymmer. Inga tjatiga lärare. Inga fula ärvda, kläder.

Sängarna var bäddade med vita linnelakan och i fotändan hade någon lagt överkast av blankt siden med broderade vinrankor. Eri fick lust att kasta sig i en av dem, känna efter om madrassen gick att studsa på och sedan sträcka ut sig ordentligt. Tanken på att ligga där, lutad mot tjocka bolster och bita av vindruvor direkt från klasen fick henne att fnissa.

Hon kastade en blick bakom sig. Korridoren var tom så när som på en vakt som med bestämda steg gick in i ett av de angränsande rummen. Eri hörde hur han tillrättavisade en annan besökare men kunde inte höra vad han sa eftersom en högtalarröst skar genom luften. Stängning. Eri suckade. Nu måste alla, inklusive hon själv.  ta sig till värdeskåpen, kränga på sig sina tjocka vinterjackor och ge sig ut på de glashala stadsgatorna igen.

Eri fick lust att experimentera.

Vad skulle hända om hon dröjde kvar i huset? Skulle någon märka att hon var där?

Hon såg sig om i sängkammaren. Rakt fram låg ett angränsande badrum. Bakom sig hade hon korridoren som ledde tillbaka mot trappan ner till entrén. Vid sidan om sängen…

 

Inspirerat av Skrivpuff: experimentera.

 

6 thoughts on “Experimentera

  1. Så bra! Förstår verkligen Eris lust. Skulle vilja göra som hon. Spännande och farligt.
    Tanken slår mig, om hon lägger sig i sängen och somnar. Vad händer då? Vaknar hon upp i en annan tid.

  2. Pingback: Korridoren | Textlaboratoriet

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s