Herrens vägar

 

 

Louis slog sig ner på en sten utanför stadsmuren och stirrade mot kanalen framför sig. Det mörka vattnet liknade tjära och en sumpgas steg upp ur det och stack i näsan på honom. Han struntade i det. Det fick stinka som det ville. Han skulle ändå inte gå därifrån och tillbaka in i staden bakom vallgraven.

Louis sparkade till en tuva gräs och skrämde upp en padda som från ingenstans hoppade upp och pilade ner mot vattnet. Ett svagt plask hördes när den dök i och simmade bort från honom.

– Vårtiga, äckliga lilla kräk…, muttrade Louis och blängde efter den. Försvinn med dig så jag slipper se dig.

Det var inte hans dag idag.

Först hade han tvingats upp tidigare än vanligt, fått pina i sig den varma ölen tills bägaren var tom och sedan följa med ner till skeppet som guppade i hamnen. Det var ändå lördag och han hade sett fram emot dagens lektion i matematik och geografi tillsammans med den skämtsamme och glade Leo. Men nu hade det blivit ändrade planer.

Faderns ord ekade i Louis huvud: det är dags att du gör dig hemmastadd på båten. Du börjar bli man och då är det ett annat liv som gäller för dig.

Skeppet med dess råttor och smutsiga manskap… Louis spottade på marken framför fötterna. Hur skulle han, en välklädd pojke i sidenbrokad och skor som avslutades i långa spetsar framme vid tårna, kunna leva på en sådan under flera veckors tid? Han, med sin spensliga lekamen och flickaktiga ansikte som alltid lockade de jämnåriga till hånfulla kommentarer. Han hade ju själv bevittnat faders berättelser om livet till havs. Alla dess faror. Vågorna, vindarna, bristen på mat ifall lagret ruttnade bort, och manskap som kunde vända sig emot honom i vilken sekund som helst. Pirater som lurade långt ute från land. Ändå tyckte han alltså att detta var ett passande öde för sin son. En son som ville utforska filosofin, konsten och, för all del, herrens ord.

 

Louis hade vädjat till modern där hon satt intill brasan med ett broderi för handen. Det enda hon sagt var att han måste lyda sin fader och att det var den rätta vägen för honom så som fadern själv följt i sin faders spår.

– Det är så det är, min son. Vi väljer inte själva vad vi vill bli. Det har Gud redan gjort åt oss och vi måste vika oss för hans vilja.

Sedan hade hon gjort en lång utvikning om hur införskaffandet av rikedom var ett sätt att helga den store guden. Louis hade lyssnat med ett halvt öra.

– Se på kyrkornas och katedralernas utsökta dekorationer, sa modern och lade ifrån sig tyget och nålen i korgen. Det är så man gör! Den som är gudfruktig nog kommer att få leva och uppvisa den makt och härlighet som är Guds egen redan i detta livet. Därför är du också ämnad att följa i din fader spår att handla med varor och föra hem världens rikedomar. Se så, kontrollera att din väska är packad. Jag har sagt till om det men man vet aldrig vad de håller på med i det här hushållet… Gå nu!

 

Inspirerat av Skrivpuff; Padda.

7 thoughts on “Herrens vägar

    • Fick lära mig på en kurs i humaniora att vi idag visserligen har val, men att det krävs att vi gör RÄTT val… upplyftande eller hur..? Kan vara det som gör det… och kanske att vi är lite trötta och behöver sömn och mat? 😉 Kram till dig också! 🙂

  1. Pingback: Prick | Textlaboratoriet

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s