Fatta

Solen letade sig in genom det igengrodda fönstret. Strålarna var ovanligt starka för att vara i slutet på november. Rolf kisade mot det och vinklade för persiennen en aning. Rummet var fyllt av slipdamm och annat som ansamlats under hela hösten. Det var inte bra för lungorna. Tjugo års intensivt lutande över verktyg och silver med ciggen ständigt hängande i högra mungipan hade satt sina spår. Läkaren hade höjt ett varningens finger och sagt att det inte längre var säkert att arbeta i smedjan. Särskilt viktigt var det att ventilationen var i topptrim, att dragskåp användes och att städningen fick ta den tid den krävde.

Rolf hade inte tid att tänka på renhållningen av ateljén. Inte nu när den mest hektiska tiden närmade sig. Julen. Allt sedan någon hade skrivit ett blogginlägg om hans örhängen av så rent silver det gick att uppnå hade beställningarna trillat in i rasande fart. Snabbt skulle det gå. Ivriga kunder stressade på utan förståelse för skapelseprocessens långsamhet. Visst kunde han slarva lite här och där. Ingen skulle märka om lödfogen inte var helt jämn eller om miniatyrfågelns näbb minutiöst finslipad. Men det fanns något som hette stolthet.

Rolf hade mycket stolthet. Han ville inte lura någon. Inte ens av misstag. Det sved i honom när han presenterade priset för sina smycken och såg hur den andre drog efter andan. Två tusen för lite silver? Det var ju bara några sammanfogade tunna ringar och ett hänge föreställande en blomma. Hur kunde detta kosta en sådan förmögenhet? Särskilt som butikerna på stora köpgatan sålde liknande för en bråkdel av priset.

Till en början hade Rolf börjat tveka över sitt pris och övervägt att sänka dem. Sedan hade han blivit allt mer fylld av övertygelse om att det han gjorde måste få kosta och istället börjat motivera sig. Antalet arbetstimmar, materialet, verktygen, hyran, och så de där förbaskade sociala avgifterna och momsen som krävde ett påslag på nästan 100 procent. En näsvis kund hade gett svar på tal och påpekat att momsen och avgifterna samt materialet var avdragsgillt. Det hade fått rodnaden att slå ut på Rolfs kinder och hans röst att darra en aning. Det var sant. Det var det. Ändå… om han kalkylerade in den och sänkte priset, skulle han i slutändan ändå få mindre betalt själv särskilt om utgifterna inte var tillräckligt stora. Han återfann fattningen och frågade om han skulle göra påslag för den förslitning av kroppen arbetet med all sannolikhet innebar för honom och som han för närvarande inte tog betalt för. Det var med skräckblandad förtjusning han såg mannen i kostym knycka på axeln och slita upp dörren innan han försvann ur synhåll.

Numera brydde han sig inte om att argumentera vare sig för eller emot priserna. Det som stod var det han var tvungen att ha. Det blev ändå inte tillräckligt för mer än en knaper tillvaro utanför studion. Ändå fick det vara som det var. Han ångrade ingenting. Utan smedjan skulle hans liv ha varit värdelöst. Tomt. Det kliade i fingrarna när han inte befann sig vid sin arbetsbänk. Den mjuka infasningen som liknade en månskära. Filnageln med sina skåror som minde honom om tidigare verk. Det svaga fräsandet från brännaren när lågan när han smälte slaglod eller glödgade silvret.  Det enda som skrämt honom i början var svavelsyran för att få bort oxidskiktet efter lödningen och vitkokning. Men han vande sig snart vid att hantera det farliga ämnet även om det inte helt gick över. Han hade alltid varit en hare. Rädslan gick inte över med att skäggväxten tog fart, så som modern hade försäkrat honom och framför allt sig själv. Han hade gärna hängt kvar vid hennes ben om han kunnat. Men han blev vuxen. Hon hade puttat bort honom. Så var det. Livets gilla gång. Han hade ogillat den gången. Det hörde inte till att protestera. Så småningom hade han vant sig. Tack vare silvret och cigaretterna.

 

Inspirerat av SkrivPuff.

4 thoughts on “Fatta

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s