Middagen

 

Den låg på fatet. Hästskoformad. Med snittade skåror fyllda med ost, äpple och senap. Fia stirrade på den. Fick inte händerna att gripa tag om besticken som låg placerade intill den. trots att hon försökte lyfta händerna från kroppen och ta tag i dem gick det inte. de stretade iväg, gjorde sig sladdriga samtidigt som de spjärnade emot. Hon såg mot karotten med makaroner. Stuvade, så klart. Rivna morötter med russin. Hon som inte klarade råkost utan att få gaser som hotade att spränga hela området i tusen bitar. Och mjölk… varför envisades folk med att hälla mjölk i maten? Det gjorde den kladdig och äcklig. Tuggorna kletade runt i munnen och fastnade på tänderna, tungan, i gommen…

 

– Tycker inte du om falukorv, frågade kvinnan med det blonderade håret, kortklippta håret som lockats för att se tjockare ut än det var. Du som är från Falun och allt…

– Jo…, ljög Fia och tvingade sig själv att le.

Kvinnan skrattade och placerade en stor bit av korven på Fias tallrik.

– Se så, ät upp nu. Du är ju så oerhört smal… man skulle kunna tro att ni inte får någon mat där uppe i Dalarna…

Fia sneglade på Fredrik. Han såg tillbaka på henne som om han glupskt väntade på att få se hur hon skulle hantera situationen. Själv sa han ingenting. Fia teg. Varför skulle alla hoppa på just henne hela tiden? Som om hon var någon att ifrågasätta och pika så fort en chans gavs och däremellan också. Hon ville vråla att hon hatade falukorv och att det inte var givet att man måste älska det bara för att man var från trakten den kom ifrån. Hon ville slå knytnävarna i bordet och skrika att den smakade disktrasa och hade konsistens som en sladdrig gammal byracka. Inte för att hon smakat en sådan men hon kunde livligt föreställa sig att det var samma. Hon ville spy ur sig sin aggression över sämskskinnsbyxor, knätofsar och målade trähästar. För att inte tala om de där förhatliga kurbitsarna som hon tvingats att studera ingående på det lokala museet och skriva en uppsats om bara för att en lärare på gymnasiet krävt det.

– Jo… vi får mat där…

Fia hörde sin röst, hur patetiskt svag och inställsam den lät, och kände hur svetten började sticka i armhålorna. Hon skruvade på sig och torkade de fuktiga handflatorna mot tygservetten som låg utvikt över låren precis så som hon sett på teve att det skulle vara. Kniven segade sig genom den smälta osten och Fia såg hur fett från korven sprack upp som blodet ur ett skärsår. Hon sköljde ner den första tuggan med mineralvatten som smakade plåster, hörde sig själv säga att maten var god men att hon började bli mätt och petade runt med gaffeln i ett försök att få resterna på tallriken att se mindre ut. Det här var sista gången hon skulle äta den fördömda falukorven. Hon skulle bli vegetarian. Kanske till och med vegan. Det skulle hon. Helt säkert.

 

Inspirerat av SkrivPuff: Falukorv.

4 thoughts on “Middagen

  1. Jag känner verkligen igen mig i Fia! Har varit med om liknande situationer. Mår dåligt av stekt falukorv som luktar illa och som smakar potatismjöl och fett. Blä!

    Jättebra skildrat!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s